Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu skär herr professorn .med kniven:
»Socialismen är framför allt en av de många lärogrupper,
som förkunna sammanblandningen av klassintressen och
statsordning. Att arbetarna eller »proletärerna», som det heter på
konstspråket, skola upphöjas till den härskande samhällsklassen
är principiellt icke värre eller bättre än när agrarer,
fastighetsägareföreningar eller handelsföreningar (!) med liknande
anspråk blanda sig i politiken.»
Som nationalekonomisk och statsvetenskaplig »lärogrupp» är
socialismen alldeles precis raka motsatsen till vad prof. Hjärne
säger i sin definition. Vi hade icke från det hållet väntat oss att
få höra den platta, gammalliberala jargonen, utan den
historiska förståelsen. Socialismen har väl aldrig annat än möjligen
i munnen på »en dåligt underrättad tredje rangens agitator
blivit så framställd som här. Proletärerna skola ingalunda
»upphöjas till den härskande klassen». Det är nästan till
slagord vordet i den socialistiska propagandan, att socialismen vill
förinta allt klassvälde. Så skrevo författarna till det
kommunistiska manifestet redan 1847, oc^ denna lösen har sedan
miljoner gånger upprepats för miljoner arbetare — så att den
vid det här laget borde vara känd även av en svensk
professor, som ger sig ut för att i övriga stycken känna
»konstspråket». En annan sak blir det, att arbetarna i alla land äro
socialismens drivande kraft och den naturliga hävstången för de
socialistiska styrelseprinciperna inom stat och kommun. Arbetarna
ha i själva verket inga andra klassintressen i detta samhälle
än att skydda sig mot brist och onödigt lidande under det
de av alla krafter underlätta den process, som undergräver
allt gammalt klassvälde och omöjliggör allt nytt just genom att
utveckla detta nya statsbegrepp, vartåt professor Hjärne
kanske syftar, då han talar om en »oväldig och självständig
statsmakt, som fullföljer sina egna värv».
En sådan statsmakt kan i våra dagar icke tänkas med mindre
den förmår tillämpa socialistiska grundsatser i förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
