Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvsrätt - Om villkoren för arvsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
denna ed. Det är för övrigt nog, att en av släktingarna går
eden. Huruvida omständigheterna vid födseln tala för, att
barnet varit vid liv eller icke, avgör domstolen. Om läkare varit
närvarande vid födseln, är naturligtvis hans utlåtande i frågan
ensamt avgörande och gör således all annan bevisning
betydelselös.
II) Att hava svensk medborgarerätt, dock med undantag för:
a) Brö s t ar v in g e.
Nämnda arvinges arvsrätt är emellertid beroende på
iakttagandet av vissa föreskrifter, vilka framdeles skola behandlas
under rubriken: Om arvsrättens upphörande.
b) Annan arvinge, som finnes å ort, där svensk undersäte har
arvsrätt.
Yill sådan arvinge utföra arvet ur riket, skall han till svenska
staten erlägga en avgift, motsvarande viss del utav arvet, s. k.
jus detraetus, därest ej, såsom vanligen är fallet, annan
överenskommelse träffats mellan nämnda stat och den, som arvingen
tillhör.
III) Att vara av äkta hörd.
Härvid gälla dock vissa, förut angivna undantag i fråga om
barn utom äktenskap och adoptivbarn.
IV) Att arvlåtar en avlidit eller förklarats för död.
Med dödförklaring menas ett av domstol meddelat heslut, att
en försvunnen person, som ej inom viss tid låtit höra av sig,
skall anses för död.
A. De fall, då dödförklaring kan erhållas, äro:
1) att tjugu år förflutit från den tid, då den försvunne
veterligen var vid liv;
2) att fem år förflutit från nämnda tidpunkt, och dessutom*
den försvunne varit i någon särskild livsfara, utan att man vet,
att han räddats;
3) att fem år förflutit från den tid, då den försvunne
veterligen var vid liv, och tillika lians ålder, då han sist avhördes,
utgjorde 85 år eller däröver; och
4) att likaledes fem år förflutit, sedan den försvunne sist
avhördes, och därjämte hans ålder, då dödförklaringen begäres,
skulle vara mera än 90 år.
B. De personer, som kunna begära dödförklaringen, äro de,
vilka, om den bortovarande vore avliden, skulle äga rätt till hans
kvarlåtenskap, cl. v. s>. arvingar eller testarn entstag are. Däremot
hava icke borgenärer en sådan rätt. De kunna nämligen endast
utsöka sina fordringar hos den bortovarande och, om dennes
frånvaro lägger hinder i vägen härför, erhålla domstols förordnande
för en god man att taga vård om den bortovarandes egendom och
verkställa betalning av klara fordringar samt svara i
utsöknings-mål om andra fordringar.
Advokaten, 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
