Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Testamentsrätt
- Om testamentsklander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om testamentsklander.
A. Rätt att klandra testamente — d. v. s. att mot
testamentstagare anhängiggöra rättegång för att få testamente upphävt
eller rättat efter lag[1] — tillkommer endast teslamentsgivarens
närmaste arvingar. För omyndig äger förmyndare anställa
klandertalan. Avlider arvinge före klandertidens utgång, övergår
hans klanderrätt till hans närmaste arvingar. Likaså torde
konkursborgenärer äga, att klandra ett till gäldenärens förfång
upprättat testamente, då testamentsgivaren dött före eller under
konkursen, under förutsättning dock, att testamentet, därest
testamentsgivaren före konkursen avlidit, icke blivit av
gäldenä-ren före konkursen godkänt. I de fall, då oäkta barn har
arvsrätt (se sid. 132), äger ett sådant barn rätt att klandra
testamente. När inga arvingar finnas, äger kronan eller den, som
i kronans ställe har rätt till danaarv, befogenhet att klandra
testamente.
Ett ursprungligen olagligt testamente blir gällande, om det
icke i behörig tid och ordning klandras. Detta gäller även för
det fall, att testamentet inkräktar på bröstarvinges laglott. Om
endast någon eller några av den dödes arvingar anställa klander,
och klandret godkännes, blir testamentet ogiltigt allenast i fråga
om deras arvsandelar, som klandrat, men gäller i allt övrigt.
B. Testamentsklander anhäniggöres genom stämning till
domstolen i den ort, vid vilken bevakningen ägt eller bort äga rum.
C. Stämningen skall vara icke blott uttagen, utan även
bevisligen delgiven te stament sta g are inom natt och år från det att
arvingen fick del av testamentet. Sker ej detta, blir testamentet
laga kraftvunnet gent emot den, som försuttit tiden. Inom
nämnda tidsgräns är arvinge oförhindrad att när som helst efter
testä-mentsgivarens död klandra testamentet. Om flera arvingar
finnas, är det lämpligast och minst kostsamt, om samtliga förena
sig om en stämning. Har en eller flera redan på egen hand
anhängiggjort klander, kunna de övriga inom klander tiden anmäla
sig som mellankommande parter i rättegången. Samtliga
testa-mentstagare, i fråga om vilkas lotter man yrkar testamentets
ogillande, böra instämmas, vilket jämväl lämpligast sker genom
en och samma stämning.
D. Såsom exempel på laga skäl till klander kunna (i enlighet
med förut givna regler för ett giltigt testamentes upprättande)
anföras: att testamentsgivaren vid testamentets upprättande varit
minderårig, icke varit vid sunt och fullt förstånd, ej handlat
frivilligt och självständigt, eller ej kunnat tydligt uttrycka sin
[1] Såsom av denna definition framgår, kunna av ett testamente många rättstvister uppkomma, vilka ej äro att hänföra till testamentsklander och följaktligen ej följa de i texten angivna regler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0204.html
