- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
292

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om fastighetsregister för stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

där offentlig myndighet icke veterligen haft något inflytande
å tomtbildningen, och därför den största oregelbundenhet
förekommer, hava av naturliga skäl ägogränserna bibehållits sådana
de en gång blivit bestämda. I 1 kap. byggningabalken i
stadslagen föreskrives, att i varje stad skola finnas två män, som
vid byggnadsföretag skola tillkallas att i närvaro av ägare av
angränsande tomter tillse, att byggnaden uppföres »som rätt är
och gammal hävd» och ej för nära intill grannens tomt. Vid
varje överlåtelse synes redan under niedelticlen åtminstone i
Stockholm — efter vad de s. k. jordeböckerna för denna stad
utvisa — en mätning av tomten hava ägt rum genom två
personer (mälemän). Härigenom var tydligen en viss garanti given
för de en gång bestämda ägogränsernas vidmakthållande.
Styckning av en tomt kunde väl i äldre tid ske utan offentlig
myndighets medverkan, men genom dylik åtgärd torde icke den
administrativa bestämningen av tomterna — de i städernas,
tomtböcker intagna uppgifterna angående tomternas storlek och läge

— hava rubbats. Och denna tomtbestämning fick otvivelaktigt
en viss privaträttslig betydelse, sedan genom 1734 års lag en
bestämd skillnad mellan viderboen de* och nabo** införts.
Lättast har i allt fall en bestämd tomtindeliiing naturligtvis kunnat
genomföras, då i nyare tid områden för bebyggande upplåtits åt
enskilda från stadens sida. Mångfaldiga författningar och
påbud från 1500- och 1600-talen erbjuda exempel därpå, att
regeringen, då den anslog donationsjord til] städerna, lade vikt vid
genomförandet av en bestämd plan för städernas bebyggande.
Resultatet har blivit, att 1734 års lag, vilken i 29 kap.
byggningabalken hänvisade byggnadsordningen för städerna till
särskild författning, kunnat i fråga om stadsfastighet bygga på
förutsättningen av en i varje stad bestående tomtindelning.
Jämlikt 4 kap. 2 § jordabalken skulle vid försäljning av jord, hus
och tomt i stad i fastebrevet nämnas, »huru många alnar den
gård eller tomt är bred och lång, så ock i vilket kvarter och
fjär ding och mellan vilka gator och gränder den är belägen»

— ett stadgande, som tydligen förutsätter, att en befintlig
tomtindelning utgjorde grundvalen för privaträttsliga avhandlingar
rörande, fastighet i stad. Ifrågavarande stadgande har i något
förändrad form influtit i 9 § lagfartsförordningen.

Av det sagda följer, att beträffande stads planlagda område
de från äldre tid härstammande stadsplaner och tomtindelningar
måste vara ett viktigt bevismedel för utrönande av tomternas
rätta gränser. En liknande betydelse synes böra tillerkännas de
kartor över särskilda tomter, som i äldre eller nyare tid
tillkommit under offentlig myndighets, medverkan. (Jfr. N. J. A.

* Viderboende == i samma hus boende.
** N a b o = granne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free