- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
332

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om lagfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

ej lagfaras med mindre egendomen fornt tillhört andra maken.
Ifråga om lagfart på grund av giftorätt, som åtnjutes; enligt
äldre giftermålsbalken, skall förut gällande lag lända till
efterrättelse, d. v. s. lagfart å sådan egendom måste i varje fall sökas
inom den i lagen föreskrivna tiden, räknad från den dag då
boet delas, d. v. s. avvittningsföiTättningen eller arvskiftet eller
vederbörlig skiftesförrättning. Om för efterlevande make enligt
äldre rätt icke något utbrytande sker av giftorätt i boet
tillhörande fast egendom, finnes för honom icke heller i detta fall
någon lagfartsskyldighet.

Innehåller gåvo- eller testamentshandling angående fast
egendom, att fånget under visst villkor skall frångå förvärvaren,
föreligger icke någon lagfartsskyldighet, men torde lagfart utan
hinder av villkoret kunna beviljas. (Jfr. N. J. A. 1897:493;
1903:270.) Om emellertid i sammanhang med
villkorsbestämmelsen inskränkning gjorts i förvärvarens rätt att överlåta eller
inteckna egendomen, skall sådant i lagfartsbeviset anmärkas.

Har genom äkta makars laga kraft vunna inbördes testamente
bestämts, att den sistlevande av dem skall »sitta i orubbat bo»,
och. finnes däri förut vederbörligen lagfaren fast egendom,
behöver under den sistlevandes livstid ny lagfart icke sökas å någon,
del av fastigheten och får ej ens under samma tid beviljas å
mer än den sistlevandes möjliga giftorättsandel, varemot ansökan
angående lagfart i övrigt bör, jämlikt 10 §, lagfart slagen,
förklaras vilande. (Jfr. IN". J. k. 1911:353.)

Innehåller testamentet, att boets, fasta egendom skall med
äganderätt tillfalla den efterlevande maken, men efter bådas död
delas mellan deras arvingar efter lag, föreligger icke någon
lagfartsskyldighet för den efterlevande på grund av testamentet,
men torde med stod av detsamma lagfart kunna för honom
beviljas, därvid emellertid —■ om icke genom testamentet full
dispositionsrätt över egendomen honom tillagts* — i lagfartsbeviset böra
intagas vad testamentet stadgar om äganderätten till fastigheten
efter båda makarnas död. (Jfr. i detta sammanhang N. J. A.
1886:190 och 339; 1891:505; 1892:209 och 357; 1891:286 och 484;
1896:450; 1900:425; 1904:224 och 382.)

Om genom testamente tillagts dels vissa
singulartestaments-tagare särskilda penningebelopp och dels en
universaltehtaments-tägare vad därefter återstår av boets egendom, får lagfart å
fastighet i boet ej universaltestamentstagaren beviljas, med mindre
boets lösörebehållning överstiger eller åtminstone motsvarar de
ifrågavarande penningebeloppen**.

* Dylik rätt anses alltid föreligga, då honom1 med äganderätt tillagts
boets samtliga tillgångar.

** För sin gu lar t es tam en tstagarn e får naturligen under inga
förhållanden lagfart å fastigheten meddelas. (Jfr. N. J. A. 1912:390.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free