- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
333

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om lagfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

Om tiden för lagfarts sökande.

Skyldigheten att söka lagfart inträder i regel i och. med själva
förvärvet, och lagfart skall sedan sökas inom viss tid därefter,
nämligen pä landet vid det ting, som infaller näst efter sex
månader, och i stad, inom tre månader, sedan fånget skedde.
Varje månad räknas härvid till 30 dagar. Vid köp anses
förvärvet ske den dag, då köpekontrakt upprättas, eller, om blott
en enda köpehandling användes, då denna ntfärdas.

Från förestående regel givas dock följande undantag:

A. I fråga om bolagsmans andel i bolagets egendom, inträder
skyldigheten att lagfara, först då bolagsmannens andel utbrytes,
och tiden, inom vilken lagfart skall sökas, räknas då från
sistnämnda tidpunkt.

Med bolag menas i detta sammanhang endast handelsbolag
samt i handelsregistret infört enkelt bolag.

B. Då fastighet förvärvas genom arv, uppkommer
skyldigheten att lagfara i och med arvlåtarens död, men tiden för
lagfarts sökande räknas först Ærån arvskiftet eller bodelningen,
därest dylik förrättning är erforderlig, men i annat fall från
den tid, då, bouppteckningen avslöts. Skifte eller bodelning’
erfordras, dels då arvingarna äro flera än en, dels då jämte
arvinge finnes efterlevande make efter den döde, och dels då
arvinge skall dela med testamentstagare, som fått en viss bråkdel
av kvarlåtenskapen sig tillagd. I intet av nu nämnda fall kan
lagfartsskyldighet åligga enskild delägare, så länge icke vid
boskifte bestämts, huru med den fasta egendomen skall förhållas.
Med den i det hela obegränsade frihet, som i detta avseende
råder enligt vår rätt, är det dödsboet obetaget att, efter
överenskommelse, utesluta, en eller flera av delägarna från all rätt till
egendomen eller eljest bestämma lotterna på annat sätt än lag’
stadgar.

Om arvingar träffa överenskommelse att leva i oskiftat bo,
kunna de icke anses skyldiga att på grund av denna
överenskommelse söka lagfart å boets fastighet, såvida icke genom berörda
överenskommelse bestämmes, huru stor andel i fastigheten faller
på varje arvinge. I händelse arvingarna själva så önska, äro
de dock oförhindrade att lagfara med fastigheten för boet såsom
sådant. (Jfr. N. J. A. 1881:484; 1901:505.) När sedermera
fastigheten ingår i boskifte, har varje bodelägare, som därvid
bekommer del i fastigheten, att å sin lott däri söka lagfart.
Sådan erfordras för boet såsom sådant, om fastigheten utan
föregånget boskifte blir av boet till annan överlåten. (Jfr. i detta
sammanhang angående lagfart å genom testamentsexekutör
försåld egendom N. J. A. 1906:224. Jfr. ock IST. J. A. 1893:410.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free