Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om lagfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Vid avtal är det up plåt elsehandling en, som skall uppvisas, vid
förvärv genom skriftligt testamente själva testamentet, vid
förvärv på grund av muntligt testamente (lei protokollsutdrag, som
innehåller t estamen tstagarens eller vittnenas uppgift å
testamentets innehåll, vid arv, då för arvslotternas bestämmande skifte
ärfordras, skifteshandlingen, samt vid fideikommissförvärv eller
vid arv, som ej kräver skifte, bouppteckning efter den döde.
Vid ansökan om lagfart på grund av köp böra både
köpekontrakt och köpebrev företes, om bägge handlingarna upprättats.
Innehåller köpekontraktet ej förbud däremot, kan lagfart
meddelas allenast på grund av köpekontraktet. Vägrar säljaren att
upprätta köpebrev som han förbundit sig att utfärda, kan rätten
vid vite ålägga honom att utfärda sådant, men möjligt är, att
rätten i detta fall även har den utväg öppen att förklara
saknaden av köpebrev icke utgöra hinder för den sökta lagfartenst
beviljande. På blotta köpebrevet kan lagfart erhållas, då i köpe^
brevet icke åberopas köpekontrakt. (Jfr. N. T. 1869:151. N.
J. A. 1879:44; 1882:330.)
Fångeshandlingen skall företes i original, men om fånget skall
lagfaras vid flera domstolar, kan avskrift av fångeshandlingen,
bestyrkt av domaren eller ordföranden i den ena av dessa
domstolar, uppvisas för den eller de andra domstolarna.
Då lagfart sökes å annat fång än arv, giftorätt eller
järnvägs-fastighetsförvärf, sikall sökanden bifoga debetsedel eller
taxeringsbevis, upptagande nästföregående års taxeringsvärde å
fastigheten.
2) Att fångeshandlingen är så upprättad, som lag i varje
särskilt fall föreskriver, samt att rätten icke sådant oaktat
finner uppenbart, att fånget är olagligt.
Att ett fång icke är lagligt, kan naturligtvis bero av mycket
olika anledningar. (Jfr. N. J. A. 1881: 90; 1886: 286; 1891:
272; 1896: 450; 1898: 196, 241 o. 259; 1904: 90; 1905: 21; 1906:
487; 1913: 386.) Oftast består olagligheten i bristande
behörighet hos fångesmannen att föryttra fastigheten. Det är
emellertid att märka, att icke varje bristfällighet hos fånget synes
böra under alla förhållauden föranleda avslag å ansökningen.
Är t. ex. fångets giltighet beroende av medgivande av
myndighet, bör hinder i och för sig icke möta mot att sökanden får
rådrum att medelst handlingarnas kompletterande undanröja
bristen. En annan uppfattning i sistberörda hänseende har
emellertid stundom gjort sig gällande. Jfr. K. M:ts utslag den
31 maj 1901, varigenom ansökan om lagfart för utländsk
undersåte avslogs.
I detta sammanhang torde böra nämnas, att lagfart beviljats
dels på grund av testamente, varigenom fastighet givits åt viss
persons »barn», enär testamentet ansetts avse blott de vid döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
