- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
348

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om viss tids hävd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

Hävd av det slag, varom här är fråga, kan vinnas antingen
jämlikt nya hävdelagen (Kungl, förordn, om tjuguårig hävd den
22 april 1881) eller enligt gamla hävdelagen (Kungl, förklaring
den 14 maj 1805, jämförd med G. B. 11:8), vilka båda hävde*
lagar, på sätt nedan skall visas, ännu äga tillämpning vid sidan
av varandra. I 1881 års förordning omtalas endast ett slag av
hävd, varom 1805 års förklaring innehåller stadganden, kan
indelas i tvenne huvudslag, ettårig hävd, samt viss längre tids hävd,
som vanligen kallas tjuguårig hävd, ehuru hävdetiden här i
verkligheten är till sin längd obestämd.

A. Tjuguårig hävd enligt 1881 års förordning.

De allmänna bestämmelserna om detta slag av hävd innehållas
i förordningens §§1 och 2, i vilka det stadgas, dels att:

a) om någon i god tro åtkommit fast egendom och den, efter
vunnen lagfart, såsom ägare besuttit utan avbrott under
sammanlagt tjugu år, då må ej klander, som därefter på grund av
äldre rätt instämmes, emot hävden gälla (§ 1) ; dels ock att:

b) om två eller flera, var efter annan, såsom ägare haft fast
egendom i besittning utan avbrott under sammanlagt tjugu år,
sedan lagfart å den förstes fång meddelades, då är klander, som
på grund av äldre rätt efter nämnda tid instämmes, icke gällande
mot hävden, därest den, som vid slutet av samma tid innehade
egendomen, eller annan, till vilken den sedermera före klandrets
instämmande övergått, var i god tro, när lian egendomen åtkom.
Innan lagfart å senare innehavares fång blivit beviljad, äger dock
denne, ändå att han är i god tro, icke till sitt fredande från
klander räkna sig hävd till godo, »utan så är att föregående
innehavaren, om han suttit i egendomen kvar, då klandret anställdes,
kunnat därifrån på grund av hävdenligt nu stadgade grunder sig
värja» (§ 2).

Till utveckling av dessa stadganden torde följande regler kunna
uppställas rörande villkoren för vinnande av hävd enligt 1881
års förordning.

I. Fastighetens besittare skall vara en sådan person, som äger
rätt att här i riket förvärva och, besitta fast egendom.

I enlighet med förut angivna regler tillkommer dylik rätt:

a) alla fysiska personer, som äga svensk medborgarerätt ^

b) juridiska personer (bolag, korporationer etc.) med å sid.
254—256 angivna undantag; samt

c) utlänningar, som ej äro svenska medborgare, därest de
erhållit särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t.

Har besittning av fast egendom infallit delvis under den tid,
då besitt ären enligt nu angivna regler saknat rätt att besitta, och
delvis efter det dylik rättighet medgivits, torde emellertid be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free