- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
351

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om viss tids hävd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

351

följaktligen behöver åberopas, ban må för övrigt hava kommit
till besittningen bur lång tid som helst efter de tjugu hävdeårens
förlopp.

Exempel på betydelsen av god tro och lagfart skola längre
fram anföras i sammanhang med jämförelse mellan nya och
gamla hävdelagen.

Ett ytterligare villkor för hävd är, som nämnt, viss tids
oavbruten besittning såsom ägare.

Den stadgade besittnings- eller hävdetiden är tjugu år och
räknas i regel från den dag, då lagfart beviljades å det olagliga
fånget.

Från förestående regel, att lagfarten utgör utgångspunkten föl
den tjuguåriga hävden, gälla dock följande undantag:

1) Hävdetidens utgångspunkt är den 1 januari 1882 (då 1881
års förordning trädde i kraft), då fråga är om fång, vara lagfart
beviljats under tiden mellan den 1 januari 1876 (då lagfartslagen
trädde i kraft) och den 1 januari 1882.

2) Hävdetidens utgångspunkt är likaledes den 1 januari 1882
för de fång, vara lagfart (fasta) beviljats före den 1 januari 1876,
men vilka antecknats i lag fartsprotokollet före den 1 januari 1882.

3) Hävdetidens utgångspunkt är den dag, då anteckning om
fånget och fastan skett i lagfartsprotokollet, för de fång, vara
lagfart (fasta) beviljats före den 1 januari 1876, och vilka
antecknats i lagfartsprotokollet efter den 1 januari 1882.

Besittning, som ägt rum före den 1 januari 1882, får alltså
aldrig inräknas i hävdetiden, då hävd enligt 1881 års förordning
åberopas. Om senare besittning skall få räknas innehavaren till
godo, är åter, såsom av det ovan anförda framgår, beroende på,
när lagfart enligt nu gällande lagfartslag blivit beviljad, eller,
i fråga om äldre fång, när anteckning skett i lagfartsprotokollet
om lagfart (fasta), som meddelats enligt gamla lagfartslagen.

Såsom redan förut blivit antytt, behöver egendomen icke under
den nu i fråga varande hävdetiden innehavas av en och samma
person, utan en senare innehavare äger tillgodoräkna sig tidigare
innehavares besittning.

Den eller de personer, som under hävdetiden haft egendomen
i sin besittning, skola hava besuttit den såsom ägare. Detta
uttryck inebär, att personen eller personerna i fråga antingen
omedelbart såsom ägare suttit å egendomen eller ock, om
egendomen förvaltats av annan, dock kunnat i fråga om egendomen
handla med ägares rätt.

Besittningen måste vidare hava varit oavbruten. Avbrott i
besittningeii kan ske därigenom att:

a) rätte ägare under hävdetiden kommer i verklig besittning
av egendomen; eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free