- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
354

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om viss tids hävd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

Även för hävd enligt gamla hävdelageii uppställes i
allmänhet den fordran, att egendomen blivit åtkommen genom ett till
formen lagligt fäng. Endast då de i lagen stadgade former för
överlåtelse av äganderätt blivit iakttagna, skulle sålunda hävd
kunna åberopas. Denna mening bestrides emellertid, icke utan
skäl, under påstående, att även ett till formen olagligt fång kan
grundlägga hävd enligt gamla lagen, så mycket mera som någon
fordran på vunnen lagfart, vilket ju i sig innebär ett krav på
laga fång, här icke föreligger såsom förutsättning för hävd.

Besittning såsom ägare utgör vidare villkor jämväl för hävd
enligt 1805 års förklaring. Besittningen; skall vara oavbruten
i den mening, att dels den, som åberopar hävd, alltifrån sitt
förvärv innehaft egendomen utan något sådant avbrott, som förut
(sid. 351) är omtalat, och dels, om egendomen gått genom flera
händer, klandertalan ej heller blivit mot föregående innehavare
av egendomen, sedan den kom ur förmente ägarens; hand,
an-hängiggjord och av rätten gillad.

Kravet på oavbruten besittning är sålunda, här vida mindre
strängt än för hävd enligt nya lagen. Skillnaden framträder,
såsom av det ovan sagda framgår, då egendomen under
hävdetiden gått genom flera händer. Den, gom vill åberopa hävd
enligt nya. lagen, måste nämligen då leda sin rätt tillbaka från
fångesman till fångesman ända till hävdebegynnaren, d. v. s.
till den, genom vars förvärv egendomen skulle hava, avhänts rätte
ägaren. Hela denna kedja av besittning får icke hava avbrutits,
vare sig verkligen eller genom godkänt klander (jfr sid. 351),
om hävd skall kunna åberopas.. För att hävd enligt gamla lagen
skall kunna av någon åberopas, erfordras däremot endast, att hans
egen besittning: varit i nyss angivna mening oavbruten, ävensom
att hävdetiden i övrigt förgått utan godkänd klandertalan.
Verkliga avbrott i tidigare innehavares besittning inverka, sålunda
icke här på hävden.

Orsaken till denna väsentliga olikhet ligger i den förut
omnämnda skiljaktigheten i de båda lagarnas allmänna, ståndpunkt.
Medan nämligen, enligt nya lagen, den oavbrutna, besittningen
utgör förnämsta grunden till hävden, grundar sig denna, enligt
gamla lagen, förnämligast på rätte ägarens försumlighet att inom
viss! tid göra sin talan gällande.

Den ettåriga hävdetiden skulle, enligt 1805 års förklaring,
räknas antingen från a) den tid, som i varje händelse blivit
bestämd,* eller från b) den dag anledning till klander för rätte
ägaren yppades, och han kom i tillfälle att bevaka sin rätt.

* En dylik tidpunkt var t. ex. bestämd i GB 11:8.. Här stadgas
nämligen, att hustru, vars man sålt hennes enskilda fastighet utan hennes
samtycke, ägde anställa klandertalan inom natt och år, efter det hon fick veta
aen ’olagliga föryttringen. Dog hon före mannen, ägde hennes arvingar
klandra inom natt och år efter hennes död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free