Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om viss tids hävd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
För att anledning’ till klander skall anses hava, yppats för rätte
ägaren, fordras, att denne fått vetskap om, dels att egendomen
blivit honom avliänd, dels ock att en annan olagligen besitter
denna och. utövar de i äganderätten därtill ingående befogenheter.
Då rätt© ägaren erhållit dylik vetskap, börjar sålunda
hävdetiden att löpa, såvida rätte ägaren vid nämnda tidpunkt var i
tillfälle att bevaka sin rätt. Hinder härför kunna vara »jukdom,
fängelse, vistelse utomlands o. s. v. Hävdetiden räknas då från
det hindret uphörde.
Den tjuguåriga hävdetiden åter räknas från rätte ägarens död.
Den tid, som dessförinnan förflutit från det olagliga,
avhän-dandet, inräknas sålunda ej.
Bestämmelsen om rätte ägarens död såsom utgångspunkt för
detta slag av hävd medför givetvis, att dylik hävd icke kan
åberopas till försvar för egendom, vars rätte ägares tillvaro icke är
underkastad avbrott genom döden. Mot staten och korporationer
kan därför aldrig tjuguårig" hävd enligt gamla hävdelagen
åberopas, och troligen ej heller mot bolag, åtminstone aktiebolag.
Bolaget, särskilt aktiebolaget, kan ju fortleva som juridisk
person, fastän alla dess ursprungliga fysiska innehavare avlidit.
Emellertid får stadgandet om den tjuguåriga hävdetiden icke
tolkas så, att rätte ägarens arvingar ovillkorligen skulle vara
avskurna från väckande av klander, så snart tjugu år förflutit från
nämnde ägares död. Klanderrätten står även efter denna tid
öppen för dem, så länge något förvärv i god tro av egendomen
icke> ägt rum. Först när dylikt förvärv skett, och tillika de
tjugu åren förflutit, är klanderrätten avskuren.
Däremot har det otvivelaktigt varit lagstiftarens mening, att
rätte ägarens arvingar icke skulle äga nämnda, klanderrätt,
därest rätte ägaren själv, oaktat han haft anledning till klander
och varit i tillfälle att bevaka, sin rätt, försummat att inom den
stadgade tiden av natt och år anställa klander. Då det
emellertid är ytterst svårt att åstadkomma tillräcklig bevisning
härutinnan, har lagtillämpningen gått i den riktningen att utan vidare
antaga, att ägarens rätt att anställa klander bevarats under hela
hans livstid, därest, icke motsatsen bevisas.
Vunnen lagfart, som ju utgör ett grundvillkor för hävd enligt
nya lagen, är utan betydelse för hävd enligt 1805 års förklaring.
Till sammanfattning av det ovan anförda och till jämförelse
ined nya lagens hävdevillkor, bör erinras, att villkoren för
tjuguårig hävd enligt 1805 års förklaring äro:
1) att den, som åberopar hävd, förvärvat egendomen i god tro;
2) att han alltifrån tidpunkten för detta sitt förvärv utan
avbrott såsom ägare besuttit egendomen; samt
3) att då klander anställes, minst tjugu år förflutit från rätte
ägarens död, utan att förut dylikt klander blivit väckt och av
rätten gillat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
