Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om klander å fång till fastighet och om hemulsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Bliver nu utgången av klanderprocessen den, att egendomen
frånvinnes svaranden, är han berättigad att av sin hemulsman,
vare sig denne brustit åt hemul eller ej, utkräva dels ersättning
för den lidna förlusten och dels skadestånd.*
Ersättningen utgöres, om egendomen av den tappande parten
förvärvats g-enom köp, av den erlagda köpeskillingen. Har
egendomen förvärvats genom skifte (byte), har den tappande rätt att
återfå den fastighet, som han därvid lämnat i utbyte, jämte
möjligen erlagd mellangift. Vid andra fång utgår ersättningen
med det belopp, som utgjorde egendomens värde vid fånget.
Skadeståndet åter växlar allt eftersom hemulsmannen brustit
åt hemul eller ej.
Otti hemul smaun en ej brustit åt hemul, kan den tappande
parten i klanderprocessen endast fordra ersättning för liden skada,
d. v. s. för sådana å egendomen nedlagda kostnader, som
kland-raren icke är skyldig att gälda, ävensom kostnaderna i
klander-och skadeståndsprocessen etc.
Om åter hemulsmannen brustit åt hemul, är han skyldig att
ersätta såväl liden skada som ock utebliven vinst. Dylik
vinstförlust är givetvis för handen, om egendomen efter fånget stigit
i värde.
I ett fall är dessutom svaranden i klanderprocessen endast
berättigad att utfå ersättning för sin direkta förlust, men intet
skadestånd, nämligen om han vid förvärvet var i ond tro, d. v. s.
hade vetskap om förvärvets olaglighet.
Saknar svarandens närmaste hemulsman tillgångar, äger
svaranden rätt att vända sig mot den andra, tredje o. s. v., dock i
ordning efter varandra. Svaranden får sålunda icke rikta sitt
krav mot en fjärmare hemulsman, förrän han först utfört talan
mot den närmare, samt denne befunnits icke kunna gälda vad
honom ålegat.
Varje hemulsman, som fått utgiva ersättning och skadestånd,
är sedan i sin tur berättigad att, med iakttagande av ovan
angivna ordning, vända sig mot föregående hemulsmän.
Emellertid är en fångesman aldrig skyldig att i ersättning
utgiva mera, än han själv bekommit för egendomen, då han
av-hände sig den, eller då fråga är t. ex. om gåva, testamente etc,
vad egendomen vid nämnda tillfälle var värd. Om t. ex. A sålt
eii egendom till B för 20,000 kr., B sedan sålt samma egendom
till C för 30,000 kr. och C slutligen sålt densamma till D för
40,000 kr., samt sedermera E genom klander frånvinner D
egendomen i fråga,, så har D att först av C yrka ersättning med
40,000 kr. Kan D ej utfå något av C, äger han vända sig mot
B, men kan nu ej fordra mera än 30,000 kr. Är även B utan
* Talan härom anhängiggöres genom särskild stämning till underdomstolen
i den ort, där hemulsmannen är mantalsskriven. R. B. 10:18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
