- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
519

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt (forts.) - Om panträtt i fast egendom och om inteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

519

Öm nu panttagaren å vederbörlig tid ingivit ansökan om
lagfart, och domstolen finner hans rätt vara sådan, aitt, därest
panten icke återlöses, lagfart kan beviljas, förklaras la g fart sans
ökningen vilande i avbidan på utgången av den tid, inom vilken
pantgivaren därefter äger rätt att återlösa panten, nämligen i
stad sex månader och på landet natt och år.

Sedan lagfartsansökningen sålunda förklarats vilande, skall,
därest icke pantgivaren och panttagaren godvilligt överenskomma
om pantens värde, inom åtta månader på landet och inom tre
månad er i stad värdering av panten förrättas, på sätt i § 11 av K. F.
öna nya utsökningslagens, införande m. m. den 10 augusti 1877
stadgas, d. v. s. å landet av häradshövding med tvenne edsvurna
gode män och i stad av trenne rådhusrättens ledamöter.

Om nu pantgivaren inom förut angivna tid vill återlösa panten,
måste han till pantliavaren erlägga dels den summa, för vilken
egendomen pantsatts, dels ränta å nämnda summa, därest dylik
ränta blivit ut fäst eller eljest enligt lag skall erläggas, dels
kostnaden för pantens lagfarande och dels nödig kostnad, som
panttagaren nedlagt å panten.

Begagnar åter pantgivaren icke sin lösningsrätt inom
vederbörlig tid, tillfaller panten med äganderätt panttagaren. Denne har
nu att på grund av sin sålunda förvärvade äganderätt till panten
fullfölja lagfartsansökningen, med yrkande om bifall därtill, i
händelse hinder i andra avseenden ej föreligga.

Även sedan lagfart för panttagaren beviljats, kan emellertid
egendomen frånvinnas honom, nämligen om någon, som har
lösningsrätt därtill, anhängiggör lösningstalan inom den för dylik
talans väckande föreskriva tid från lagfartsdagen (jfr sid. 374).

Införs elliavarens skyldigheter äro:

att ej »förvärra,» den pantsatta egendomen, vilket stadgande
torde böra tolkas så, att, därest annorlunda ej överenskommits,
panttagaren har samma åligganden i fråga om egendomens vård
som en legotagare;

att ej åt panten göra annan kostnad än densamma tarvar (d.
v. s. »nödig kostnad») ;

att, om han vill överlåta egendomen på annan person, först
kungöra pantgivaren denna sin avsikt. Försummas detta, blir
överlåtelsen utan verkan emot pantgivaren. Här jämt© torde man få
antaga, att den, å vilken panträtten överlåtes, måste, därest han
icke av pantgivaren tagits för god i panttagarens ställe, vara
sådan, att pantgivaren skäligen kan vara nöjd med honom, samt att
i motsatt fall den förste panttagaren bör svara för den skada, som
genom den senares, vållande förorsakas å den pantsatta
egendomen ; samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free