- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
587

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

587

naren äger göra sig betäckt för sin fordran genom att tillägna
sig panten.

Även om för behåll av ovan nämnt slag ej ritan vidare kan
betecknas som ocker, står det i allt fall ej i god överensstämmelse
med panträttens egentliga ändamål, som allenast är att bereda
säkerhet för en fordran. Med detta ändamål överensstämmer
bäst, att vid utebliven betalning panten realiseras, och att ett
eventuellt överskott tillfaller gäldenärer!. Härtill kommer, att
ifrågavarande slags förbehåll oftast äro blott ett bevis för
borgenärens övermakt och nästan undantagslöst innefatta en obillighet
mot gäldenären.

Har till förebyggande av konkurrens någon betingat sig av
annan, att denne icke skall idka handel eller annan verksamhet
av angivet slag eller icke taga anställning hos någon, som idkar
sådan verksamhet, bliver den, som gjort utfästelsen, icke därav
bunden, för så vitt utfästelsen i fråga om tid och ort eller eljest
skulle sträcka sig längre än som kan erfordras för att hindra
konkurrens eller ock över hövan inskränka honom i hans frihet
att utöva förvärvsverksamhet.

Mot den skarpa konkurrens, som gör sig gällande på alla
områden inom det nutida näringslivet, söka näringsidkarna skydda
sig på varjehanda sätt. Direkt riktade mot den fria
konkurrensen äro sådana avtal, varigenom den ene kontrahenten betingar
sig, att den andre icke skall idka handel eller annan verksamhet,
som konkurrerar med hans egen, eller taga anställning hos
någon, som idkar sådan ^verksamhet. Dylika konkurrensförbud
ingå merendels såsom moment i ett mera omfattande avtal och
pläga då benämnas konkurrensklausuler. När en affärsman
överlåter sin rörelse å en annan, förbinder han sig sålunda ofta att
icke grunda eller inträda i ett konkurrerande företag. Detsamma
gäller om den, som utträder ur ett handelsbolag eller en annan
affärsrörelse, vilken han drivit tillsammans med en eller flera
andra personer. Likaså förekommer det i stor utsträckning, att
den, som hos en näringsidkare erhåller en anställning, vilken
kräver viss talang eller skicklighet, får ut fästa sig att icke efter
tjänstetidens utgång taga anställning hos en konkurrent.
Särskilt inom industrien spela dylika avtal en stor roll, i ty att
arbetsgivarna på detta sätt söka skydda sig mot prisgivande av
yrkeshemligheter. Konkurrensförbud kunna också göras till föremål
för fristående avtal. Mellan affärsmän, som konkurrera med
varandra genom att sälja samma slags vara inom samma område,
träffas sålunda stundom överenskommelse om uppdelning av
försäljningsområdet, så att en var av dem skall äga ensam sälja
varan inom ett bestämt distrikt. Till konkurrensförbuden, vilka
naturligtvis med hänsyn till tid, ort eller innehåll i övrigt kunna
vara mer eller mindre omfattande, knyta sig vanligen utfästelser
av visst vite i händelse av förbudets överträdande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free