- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
590

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590

likt avtal är naturligtvis giltigt. Även om den anställde icke
iklätt sig* någon särskild förbindelse i sådant avseende, torde
lian i regel icke vara berättigad att under anställningstiden driva
någon som helst verksamhet, som konkurrerar med principalens.

j) Viljeförklaring i följd av missbruk av ekonomisk övermakt.

Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd,
lättsinne eller beroende ställning i förhållande till honom till att
laga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart
missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst,
eller för vilka något vederlag icke skall utgå, bliver
viljeförklaring, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den
förfördelade.

Samma regel gäller, om sådant otillbörligt förfarande, som
ovan nämnts, ligger annan än viljeförklaringens adressat till
last, och adressaten härom ägt eller bort äga kunskap.

Förevarande stadganden avhandla missbruk av ekonomisk
övermakt, mot vilket slags missbruk man i äldre tider sökte
huvudsakligen inskrida genom förbud att vid försträckning taga ränta
utöver viss höjd; överträdelse härav betecknades såsom ocker och
medförde i allmänhet både kriminellt ansvar och förverkande av
den utfästa räntan. I mitten av förra århundradet skedde ett
omslag, vilket plägar betecknas med uttrycket räntans frigivande;
liksom den fria konkurrensen bestämde varuprisen, borde det,
ansåg man, stå den enskilde fritt att betinga sig så hög ränta å
sitt kapital, som han kunde erhålla. Avtalsfriheten på detta
område gav emellertid snart anledning till missbruk, och det
befanns nödigt att i annan form inskrida mot densamma. Ett
nytt ockerbegrepp utbildades, enligt vilket ocker karaktäriserades,
icke såsom ett överskridande av ett en gång för alla bestämt
räntemaximura, utan såsom ett förfarande, varigenom någon
begagnar sig av medkontrahentens brydsamma ställning till att
förskaffa sig oskälig vinst på hans bekostnad. I Tyksland
genomfördes en på dessa principer byggd lagstiftning år 1880. Den
gällde dock till en början endast beviljande av penningelån eller
anstånd med betalning — s. k. kreditocker — men utsträcktes
1893 till att gälla rättshandlingar av annat slag — s. k.
sakocker ’-— exempelvis köp till oskäligt lågt pris av föremål, som
ägaren i följd av sin nödställda belägenhet ser sig tvungen
att sälja.

I vårt land upphävdes förbudet att taga eller låta förskriva
sig högre ränta än sex procent, i vad det avsåg försträckningar,
som utan inteckningssäkerhet lämnas på viss tid, ej överstigande
sex månader, genom kungörelsen den 13 september 1864 och, i
vad det därefter gällde, genom, lagen den 28 september 1907.
Kedan dessförinnan hade genom lagen den 14 juni 1901 det
moderna ockerbegreppet införlivats med svensk lagstiftning. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free