- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
591

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

591

lag gäller dock endast kreditocker. Att till detta senare begränsa
ockerlagstiftningen synes emellertid skäligen omotiverat. Och
förevarande stadganden avse också båda slagen av ocker.

Med »trångmål» förstås icke blott ekonomiskt trångmål, utan
även annan nödställd belägenhet, t. ex. sjönöd eller annan
livsfara*.

Uttrycket »oförstånd» bör naturligtvis icke likställas med
saknad av förståndets bruk, utan betecknar bristande
omdömesförmåga i allmänhet eller beträffande en sådan affär som den
ifrågavarande.

Att »lättsinne» särskilt nämnes, beror därav, att det, enligt
vad erfarenheten visar, företrädesvis är unga personer, som, i
förhoppning om blivande arv eller understöd från förmögna
släktingar, kasta sig i händerna på ockrare.

Den beroende ställning, varom här är fråga, måste städse vara
av personlig art och kan betingas exempelvis av att vederbörande
för sin uppfostran eller utbildning är hänvisad till den andre.
Däremot kan avtal, varigenom någon anställes i arbete mot en
oskäligt ringa lön, icke förklaras ogiltigt allenast elärför, att den
anställde så till vida befunnit sig i en beroende ställning, att
annat arbete icke stått honom till buds.

Om, såsom i allmänhet är fallet, prestationer skola utgöras å
ömse sidor, är det, för att ocker skall föreligga, icke tillräckligt,
att prestationerna icke till fullo motsvara varandra i värde, utan
det måste föreligga en så pass betydande värdeskillnad, att man
kan tala om ett uppenbart missförhållande mellan prestationerna.

Under förevar ande stadganden kan hemfalla jämväl
exempelvis, att någon förmås att genom gåvor visa sin erkänsla mot den,
av vilken han i ett eller annat avseende är beroende.

Är viljeförklaringens adressat i god tro, kan han i allmänhet
göra viljeförklaringen gällande, och den, som varit utsatt för
ocker, får nöjas med skadestånd av ockraren. Att denne är
skadeståndsskyldig, har ansetts obehövligt att uttala.

II. Personerna i obligationsrättsliga förhållanden.

Ifrågavarande personer måste vara minst två, därav den ene
(borgenären) är berättigad gent emot den andre (gäldenären),
och den senare har förpliktelse i förhållande till den förre.
Stundom är emellertid vardera av de nämnda personerna i ett
hänseende borgenär och i ett annat gäldenär gent emot den andre.
Härförutom förekommer ibland å endera sidan eller på bägge
mer än en person, och talar man i så fall om flerhet av
borgenärer eller gäldenärer eller av bådadera.

Finnas flera borgenärer, och är föremålet för deras rätt delbart
(t. ex. köpeskilling för gemensamt såld fastighet), äger en var

* Om avtal rörande bärgning gäller vad i 227 § sjölagen är stadgat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free