- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
597

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om avtal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

597

böjande svar, om han icke vill antaga anbudet. Ett dylikt fall
må här anföras såsom exempel:

A, som. erhållit anställning såsom handelsresande hos B,
anhåller i1 brev till denne om förhöjning i den A tillförsäkrade
provisionsersättningen på vissa, i brevet närmare angivna villkor. I
anledning härav förklara sig B i skrivelse till A vilja medgiva
honom den begärda provisionsförhöjningen, dock allenast på
andra än de av A föreslagna villkoren. Emot innehållet i
sistnämnda skrivelse framställer A ej någon anmärkning och fortfar
under längre tid efter skrivelsens mottagande med sitt arbete för
B:s räkning.

I förevarande fall måste A anses hava godkänt det i B:s
skrivelse framställda förslaget till provisionsberäkning, då A i fråga
om förslaget iakttagit tystnad under en situation, där en förnuftig
och hederlig man bort avvisa förslaget, om han ej velat antaga
detsamma. (Jfr även N. J. A. 1909: 197; 1910: 634.)

I verkligheten kunna stundom anbud och accept vara så
liktidiga och med varandra sammanvävda, att man endast med
största svårighet kan avgöra, från vilkendera kontrahenten anbudet
utgått. I dylika fall är avtal slutet, så snart enighet vunnits ej
blott om dess föremål, utan även om varje särskilt avtalsvillkor,
som från någondera sidan uppställts. Om åter anbud och accept
falla mer eller mindre i sär, gälla för vardera viljeförklaringen
särskilda regler, för vilka nu kommer att närmare redogöras.

Beträffande då först anbudet, gäller, att om det framställes
till närvarande person eller utgöres av telefonmeddelande, som
ej förmedlas genom särskild överföring, samt i intetdera fallet
anstånd med svaret medgives, anbudet blir förfallet, om det ej
strax accepteras. Något särskilt återkallande av anbudet
erfordras således icke, utan anbudsgivarens bundenhet upphör
därigenom att han avlägsnar sig eller övergår till ett annat
samtalsämne. Endast så länge anbudet så att säga uppbäres av
anbudsgivarens avvaktande hållning, kan det med laga verkan antagas.

I händelse däremot anbud, göres i brev eller telegram eller eljest
på sådant sätt, att svar icke kan omedelbarligen erhållas, är det
först och främst möjligt, att den, som avgivit anbudet, förklarat
sig icke påfordra uttryckligt svar därå, eller att omständigheterna
utvisa, att han ej förväntar något sådant. Den förklaring, varom
fråga är, klädes av anbudsgivaren ofta i den formen, att han säger
sig betrakta anbudstagarens tystnad såsom samtycke till det
föreslagna avtalet. Genom en sådan förklaring kan anbudsgivaren
naturligtvis icke åvälva anbudstagaren en svarsplikt, som eljest
ej skulle påvilat honom. Den, som utan föregående rekvisition
får sig tillsänd en vara, åtföljd av en sådan förklaring, är,
åtminstone om han icke förut stått i affärsförbindelse med
avsändaren, i allmänhet icke pliktig vare sig att sända varan tillbaka
eller att avslå det gjorda anbudet. Detta senare blir i alla fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free