- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
608

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om fullmakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608

kan ådraga sig ersättningsskyldighet i förhållande till
fullmakts-givaren. Fullmaktens självständiga betydelse visar sig också
däri, att en fullmakt, som utfärdats i sammanhang med ett givet
uppdrag, mycket väl kan fortfara att gälla, oaktat
uppdragsgivaren återkallat uppdraget.

Det rättsförhållande mellan fullmaktsgivare och fullmäktig,
som, enligt vacl ovan sagts, plägar ligga bakom fullmakten, är å
förmögenhetsrättens område i regel ett avtal om sysslomanna,
skap, men det kan också vara ett arbetsbeting, en tjänstelega eller
ännu något annat. Ibland föreligger för fullmäktigen icke plikt
utan endast rätt att handla för fullmaktsgivarens räkning. Detta
är t. ex. förhållandet, om A sänder en bank meddelande, att han
befullmäktigat B att lyfta ett visst belopp å hans tillgodohavande
i banken, och samtidigt skriver till B med begäran, att B skall
göra honom den tjänsten att lyfta beloppet. Ofta följer av det
bakomliggande förhållandet, att fullmäktigen icke är gent emot
fullmaktsgivaren berättigad att begagna fullmakten i hela dess
omfång (se härom närmare längre fram).

Ehuru fullmakten och det bakomliggande rättsförhållandet,
juridiskt sett, hava sitt upphov i skilda rättshandlingar, är det
mycket vanligt, att befullmäktigandet och den rättshandling av
fullmaktsgivaren, varigenom fullmäktigen erhåller uppdrag att
handla för hans räkning, i det yttre te sig såsom en enda
handling. Detta är t. ex. fallet, om A anmodar B att hyra en
våning åt honom. Denna anmodan måste anses innefatta ej
blott uppdrag för B att hyra våningen, utan även fullmakt för
honom att sluta hyresavtal i A:s namn. Och om C från en
fastighetsagent får ett brev, vari denne uppgiver sig kunna på
förmånliga villkor anskaffa en fastighet åt honom, samt C i
anledning därav sänder agenten en skriftlig" fullmakt att köpa
fastigheten, måste han anses i och med fullmaktens översändande
även hava givit agenten uppdrag att verkställa köpet.

Den rätt att handla för fullmakts givarens räkning, som på
grund av det bakomliggande förliåUandet tillkommer
fullmäktigen gent emot fullmakts givaren, kommer i det följande att
betecknas med uttrycket befogenhet. Med fiälmäktigens
behörighet åter kommer att betecknas den rätt att handla för
fullmaktsgivarens räkning, som på grund av fullmakten tillkommer
fullmäktigen i förhållande till tredje man. Av vad ovan sagts
framgår, att fullmäktigens befogenhet och hans behörighet icke
nödvändigtvis behöva vara lika omfattande, samt att fullmäktigen
kan äga befogenhet, men sakna behörighet och tvärt om.

I den romerska rätten nådde fullmaktsinstitutet aldrig fram
till principiellt erkännande. Ursprungligen tilläts över huvud
icke ställföreträdarskap vid rättshandlingars ingående. Särskilda
för den romerska rätten egendomliga grundsatser gjorde, att man
jämförelsevis länge kvarstod på denna ålderdomliga ståndpunkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free