- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
621

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om fullmakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’621

givaren anknutits till ett visst yttre faktum, utgör det emellertid
en gemensam förutsättning, att detta faktum bringas till
upphörande eller neutraliseras. Detta kräves av tredje mans
intresse. Syftet med ett sådant befullmäktigande är nämligen, att
tredje man av berörda faktum skall kunna förvissa sig om
fullmäktigens behörighet att handla å fullmaktsgivarens vägnar.

De åtgärder, som erfordras för återkallelse av fullmakter, vilka
erhållit en självständig tillvaro, måste för den skull gå ut på
att upphäva det faktum, vara fullmakten grundar sig eller, där
detta icke låter sig göra, att på lämpligaste sätt göra veterligt,
att berörda faktum icke längre utgör något stöd för fullmakten.
De ifrågavarande åtgärderna komma sålunda att i väsentlig mån
rätta sig efter beskaffenheten av det faktum, vara fullmakten
grundar sig", eller, med andra ord, efter det sätt, på vilket
fullmakten givits till känna. Allt eftersom detta växlar, kommer
också sättet för återkallelsen att växla. Vissa åtgärder, som
äro lämpliga för återkallelse av fullmakter, vilka givits tillkänna
på ett sätt, passa icke, då fråga är om återkallelse av en
fullmakt, som meddelats på annat sätt. När såsom i allmänhet är
fallet, fullmaktsgivareii icke har sig bekant, med vilka personer
fullmäktigen inlåtit sig eller kan komma att inlåta sig, d. v. s.
icke vet, till vem han skall vända sig för att återkalla
fullmakten, kan man icke rimligen för återkall eisens giltighet fordra,
att de åtgärder, som i sådant syfte vidtagits, verkligen kommit
till tredje mans kännedom, man måste nöja sig därmed att
åtgärderna äro så beskaffade, att de äro ägnade att medföra en
sådan verkan.

Helt naturligt kan det för en fullmaktsgivare vara vanskligt
att avgöra, vilka åtgärder han i ett visst fall bör vidtaga, för
att en fullmakt, som han givit självständig tilltro, skall anses
vara behörigen återkallad. Det har därför ansetts lämpligt att
i lagen upptaga närmare bestämmelser i sådant avseende. Att
uttömmande angiva, huru återkallelse skall ske, kan emellertid
icke ifrågakomma; det är lika omöjligt som att uppräkna alla
de sätt, på vilka en fullmakt kan givas till känna. Lagen har
fördenskull inskränkt sig till att beträffande fullmakter, som
meddelats på något av de mera vanligt förekommande sätten,
angiva, vilka åtgärder erfordras för giltig återkallelse.
Bestämmelserna härom skola här nedan framställas.

Om en fullmaktsgivare, som vill återkalla fullmakten, i sådant
syfte vidtagit vissa åtgärder, men icke de rätta, d. v. s. icke dem,
som för det föreliggande fallet äro i lag föreskrivna eller eljest
erforderliga, äro de vidtagna åtgärderna dock icke alltid
betydelselösa. Rättshandling, som fullmäktigen därefter företager, får
icke åberopas mot fullmaktsgivaren, såvida tredje man ägt eller
bort äga kännedom om de företagna åtgärderna. Vad sålunda
gäller är av betydelse icke minst i sådana fall, då en fullmakts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free