Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om försträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
tvånget upphörde eller förledandet skedde, vid domstol eller bos
överexekutor gjort anmälan om tvånget eller ■ förledandet ock
sedermera inom lika tid, efter det anmälan gjordes, låtit i
Post-och Inrikes Tidningar införa domstolens eller överexekutors bevis
om nämnda anmälan och dels hos överexekutor gör sannolikt,
^antingen att i morn. a här ovan avsett tvång ägt rum, eller att
tvång av i inom. b omförmält slag eller förledande skett, och
tilllika den, som framställer krav på grund av förbindelsen, icke var
i god tro vid sitt förvärv av densamma.
Gäldenär, som framställer invändningar mot krav på grund
av skuldebrev, är i regel skyldig att bevisa dessa. Härifrån
finnes dock ett undantag, nämligen om den, mot vilken talan
på grund av skuldebrev föres, nekar att han undertecknat
skuldebrevet. I detta fall måste nämligen borgenären styrka
namnteckningens äkthet. Om däremot den, som kräves, erkänner sin
namnteckning, men påstår, att han icke skrivit sitt namn under
skuldebrevet, utan att lians namnteckning blivit missbrukad
genom textens sättande över densamma, måste han bevisa detta sitt
påstående. Likaså om han invänder, att skuldebrevet efter
utgivandet blivit ändrat, men skuldebrevet icke bär synbara spår
av ändring. Har åter skuldebrevet synbarligen ändrats, råda
olika meningar i fråga om, vem bevisningsskyldigheten åligger
beträffande skuldebrevets ursprungliga lydelse. Dock torde
bevisningsskyldigheten härom böra anses åligga borgenären.
Emedan skyldigheten att bevisa skuldebrevs äkthet, därest
denna bestrides, åligger borgenären, bör denne aldrig försumma
att låta gäldenärens namnteckning bevittnas av tvenne oj aviga,
på en gång närvarande personer. Det kan även bliva till nytta
för bevisningen att låta dessa taga del av skuldebrevets
innehåll. Vittnena böra utsätta yrke eller titel och boningsort
(adress). Helst bör man till vittnen välja kända och bofasta
män, vilket ofta också uttryckligen fordras vid lån i
bankinrättningar.
Här må särskilt betonas, att ingen bör bevittna en
namnteckning utan att ha sett den skrivas eller vederbörande inför honom
erkänt densamma. Vittnet bör dessutom känna den, vilkens
namnteckning han bestyrker, så pass, att han vet honom vara
den person, för vilken han tecknar sig. Genom att på god tro
bevittna en namnteckning å en revers, utan att hava sett
namnteckningen skrivas eller mottagit vederbörandes erkännande
därav, utsätter man sig för äventyret, att om den sedermera befinnes
vara falsk, få ersätta borgenären den förlust, honom åsamkats
därigenom att man genom sin vittnespåskrift givit
namnteckningen sken av att vara äkta,
I fråga om skuldebrevs innehåll må anmärkas, att skuldebrev
givetvis först och främst måste innehålla uppgift å det belopp
(i penningar eller varor), som gäl denären förbinder sig att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
