- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
782

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om borgen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

782

gäidenären eller styrka dennes oförmåga att betala*. Även om
borgenärens fordran bos liuvudgäldenären icke är till beloppet
bestämd, kan ban i regel anliängiggöra rättegång direkt mot
löftesmannen och sålunda få fordringen prövad och’till beloppet
fastställd. Har borgen ingåtts för ersättningsbelopp, vilket
skall bestämmas genom syn, eller skall tvist rörande
huvudförbindelsen prövas av kompromiss (skiljemän), måste dock först
syn hållas eller kompromissdorn falla, innan löftesmannen blir
skyldig* att betala.

Har liuvudgäldenären avträtt sina tillgångar till konkurs, är
borgenären oförhindrad att omedelbart och utan att avvakta
konkursens avslutande utsöka fordringen hos löftesmannen**.

I fråga om betalningstiden kan löftesmannen antingen hava
utf äst samma betalningstid som liuvudgäldenären, eller
förbundit sig till betalning å annan tid än denne. I senare fallet får
dock den av löftesmannen bestämda förfallodagen ej infalla före
den dag, då liuvudgäldenären är skyldig att betala. Om i
borgensförbindelsen ingen förfallodag nämnts, gäller
huvudförbindelsens bestämmelse angående förfallotiden även för löftesmannen.

Är huvudförbin delsen ställd att betalas å viss förfallodag, är
löftesmannen icke berättigad att dessförinnan betala gälden.
Skall åter förfallodagen bestämmas efter uppsägning, är
löftesmannen, jämlikt Kungl, förordn, den 20 december 1851,
berättigad att åtnjuta den överenskomna uppsägningstiden.
Uppsägning hos gäidenären gäller icke mot löftesmannen, och ej
heller uppsägning hos den senare mot den förre***. Påpekas må,
att, ehuru uppsägning skett hos proprielöftesmannen, denne dock
aldrig är skyldig att betala, förrän skulden förfallit jämväl gent
emot gäidenären.

Då förfallotideii är bestämd efter uppsägning, äger, jämlikt
Kungl, förordn, den 20 juli 1855, löftes man nen att själv
uppsäga gälden ocli har, sedan han verkställt uppsägning, både
rättighet och skyldighet att betala å förfallodagen. Att märka är
dock, att om löftesmannen hos innehavaren av ett löpande
skuldebrev verkställt uppsägning av detta, men skuldebrevet sedan
kommer i annan mans hand, den senare innehavaren icke är
bunden av uppsägningen, med mindre anteckning om denna gjorts

* Borgenären kan även, därest invändning däremot ej framställes genom
en och samma stämning eller lagsökning söka både liuvudgäldenären och
löftesmannen vid den domstol eller exekutiva myndighet, varunder endera
lyder.

** Borgenärs underlåtenhet att bevaka i huvudgäldenärens konkurs
befriar icke löftesman (vare sig borgen är proprieborgen eller enkel borgen)
från betalningsskyldighet •

*** I överensstämmelse härmed måste man antaga, att uppsägning, som
verkställts av endera (av gäidenären eller löftesmannen), ej för den
andre medför betalningsskyldighet eller rättighet att utan särskild
uppsägning betala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free