Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näringsrätt - Om vattenlagen - I. Om rätt till vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
rätt till vatten». Av den formulering den första paragrafen
erhållit, enligt vilken det heter, att en var äger att med de i
vattenlagen stadgade eller eljest lagligen gällande inskränkningar råda
över det vatten, som finnes å hans grund, framgår, att den
viktiga frågan om rätten att tillgodogöra sig det vatten, som kan
finnas under grunden, t. v. av 1918 års lag lämnats alldeles å
sido. Av berörda formulering framgår ock, att, även om den
enskilde jordägaren i regel bibehållits vid rätten att framför annan
utnyttja vattnet å sin grund, denna rätt dock ingalunda är
oinskränkt. Av den motivering härför, som av de kommitterade och
i den till riksdagen avlåtna propositionen anförts, må här intagas
följande:
Såsom redan antytts, är den grundägaren tillkommande
rådigheten över vattnet — denna må nu kallas äganderätt eller
allenast nyttjanderätt — begränsad av de skrankor, som
lagstiftningen själv uppställt därför. I fråga om all enskild rätt gäller,
att över densamma står det allmännas rätt, det allmänna bästa,
samhällsnyttan. Åt den enskilda rätten får icke givas ett
innehåll, som står i strid häremot. Av förhållandenas egen
utveckling följer, att uppfattningen om det allmännas rätt kan från tid
till annan växla.
De en gång fastslagna gränserna för den enskilda rätten kunna
vid sådant förhållande icke vara orubbliga. Den enskilde är
pliktig att finna sig i de inskränkningar i hans rätt, vilka till följd
av förändrad uppfattning om det allmännas rätt befinnes nödigt
att lagstadga.
Den enskildes rådighet över vattnet har sålunda redan enligt
vår äldre rätt varit begränsad och till sitt innehåll bestämd av de
allmänna ändamål vattendragen ansetts böra tjäna. Den mest
betydande om ock ej enda begränsningen av ifrågavarande slag
innefattas i vår lag*s bestämmelser om kungsådra. Kungsådran
utgör ett uttryck för de allmänna intressenas rätt till vattendrag
— sådana dessa intressen uppfattades och gjorde sig gällande
redan i äldre tider. De intressen, som då krävde beaktande, voro
i första hand fiskets och samfärdselns. Tryggandet av dessa
intressen krävde vattendragets öppethållande, och med hänsyn
härtill erhöll kungsådran sin karaktär att i viss mån innefatta ett
förbud mot vattendragets stängande. I vår tid äro vattendragen
av vikt för samhället jämväl i andra hänseenden.
Tillgodogörandet av vattenkraften utgör numera otvivelaktigt ett av de mest
betydelsefulla av de allmänna intressena, som äro förknippade
med vattendragen. Av samma skäl som den enskilde kan
förpliktas att till förmån för ett företag, som har vattenkraftens
utnyttjande till ändamål, tåla intrång i sin rätt, av samma skäl
måste också den enskilde företagaren finna sig i, att hans egen
rätt begränsas med hänsyn till samhällets intresse. Grunden till
lagstiftarens befogenhet i såväl det ena som det andra hänseendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
