- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1125

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om domstols behörighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1125

tillfälle, än det, då huvudmålet första gången skall förekomma.
En annan sak, som ej bör härmed förblandas, är, att om
gen-stämningen uttages till ett senare rättegångstillfälle, än det,
vid vilket huvudmålet första gången förekommer till
behandling, käranden måste, med hänsyn till R. B. 11: 31, hava vanlig
stämningstid. Vanligen antages emellertid, att genstämning
under alla förhållanden måste uttagas till första
rättegångstillfälle, vid vilket huvudmålet handlägges.

Anm. 2. Om huvudkäranden nedlägger sin talan, så att
huvudmålet avskrives, blir även genkäromalet avskrivet, såvida icke
domstolen varit behörig att handlägga detsamma, även om det
ej anhängiggjorts genom genst amning.

Anm. 3. De under h) och i) givna bestämmelser få ej rubba
bestämmelserna under b)—g), balunda kan aldrig ett mal, som
angår fast egendom enligt b), genom genstämning dragas under
annan domstol. Däremot kan ett mal, som egentligen skulie
handläggas av laga domstol för mål angående den instämdes
person, på grund av de härom anförda regler flyttas över till laga
domstol tör mål angående fast egendom eller till domstol,
varunder annan för sin person lyder.

i) Mål angående bianspråk. Vill part, vilken fått ett mål i
liuvudsak avgjort, därefter göra gällande något bianspräk,
såsom ränta, skadestånd, rättegångskostnader ei. dyl., äger han
instämma detta anspråk till samma domstol, som handlagt
huvudmålet, såvida lian under den föregående rättegången
förbehållit sig att få särskilt instämma anspråket. (R. B. 10: 12.)
I fråga om rättegångskostnad och skadestånd, som omtalas i R.
B. 21 kap., är dylikt förbehåll nödvändigt, för att part skall
hava rätt att över huvud taget framställa anspråk härpå efter
den första rättegångens slut. (R. B. 21:1 och 2.) Däremot
råder meningsskiljaktighet därom, huruvida dylikt förbehåll är
nödvändigt, för att andra bianspråk skola kunna särskilt
instämmas, även för det fall, att man icke önskar begagna den särskilda
rätten att anhängiggöra saken vid huvudsakens domstol. Jfr.
Kungl. Maj:ts domar den 26 januari och den 28 februari 1894
N. J. A. sid. 5 och 100. Det säkraste är emellertid att alltid
under rättegången göra förbehåll angående rätt att senare
instämma de bianspråk, som man kan vilja göra gällande.

j) Mål angående rättegångsomhuds arvode. Tvist emellan
rättegångsfidlmäktig och huvudman om arvode prövas av den
rätt, som »sist i saken dömt», varmed, torde böra förstås den
domstol, där fullmäktigen senast uppträtt. (R. B. 15: 12.) Jfr.
Kungl. Maj:ts domar d. 18 januari 18TT N. J. A. sid. 54 och d.
13 oktober 1898 N. J. A. sid. 369.

Är visst avtal om arvodet träffat mellan huvudmannen och
fullmäktigen, skall mål angående arvodets utbekommande an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free