- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1137

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om parts ställföreträdare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1137

d) Att fullrn akti gen icke inn eliar viss ämbets- eller
tjänstebefattning. I fråga bärom är stadgat:

aa) Präster få icke uppträda i andra mål än sådana, som röra
dem själva, deras hustrur, barn, tjänstefolk och prästgårdar, eller
i vilka de förordnats som ombud av vederbörande domkapitel.
Kyrkolagen den 3 september 1686 19:22. Jfr. Lag om straff
för ämbetsbrott av präst d. 8 mars 1889 § 9.

bb) Lantmätare få ej utan sina förmäns tillstånd uppträda
som fullmäktige. K. Ees. d. 21 juli 1793 § 8 mom. 4.

Med nu nämnda inskränkningar äro ämbets- och tjänstemän
i allmänhet oförhindrade att åtaga sig fullmäktigskap, »när
deras förmän det tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma,
eller det mot deras ämbetes plikt ej strider». Detta stadgande
tolkas i allmänhet på det sätt, att ämbets- och tjänstemän anses
äga rätt att vara fullmäktige, för så vitt ej deras förmän givit
förbud däremot. (Jfr. i övrigt under 2.)

Anm. 1. I R. B. 15: 2 föreskrives, att om en part »vill bruka
till fullmäktig sin skyldeman eller den i hans tjänst är eller han
eljest haver förtroende till, stande det honom fritt». På grund
av stadgandet i R. B. 15: 15 måste part dock tillse, att han icke
genom valet av en otjänlig fullmäktig visar rätten vanvördnad,
i vilket fall han kan ådraga sig bötespåföljd. Däremot får man
icke anse, att sistnämnda stadgande innefattar förbud för part
att såsom ombud skicka sin »tjänstedräng» eller annan sin
lagstadde tjänare, vilken i övrigt uppfyller lagens
behörighetsvillkor för ombud.

Enligt ordalydelsen i R. B. 15: 2, erfordras för att få
yrkesmässigt utöva sakförareverksamhet tillstånd härtill av den eller
de domstolar, där verksamhet utövas. Nämnda lagstadgande
torde emellertid numera aldrig tillämpas.

Anm. 2. Den, som av domstol förklarats ovärdig att vidare
föra andras talan inför rätta, kan naturligtvis icke få uppträda
som fullmäktig. Jfr. Strafflagen 22: 14, R. B. 15: 14 och Kungl.
Br. d. 27 maj 1801. Stundom har fullmäktig förklarats ovärdig
föra annans talan i visst mål eller inför viss domstol, och i
sådant fall är han icke på grund av ovannämnda förklarande
obehörig att uppträda i andra mål eller inför andra domstolar, för
så vitt vederbörande domstol anser honom hava de för ett
ombud nödiga egenskaperna.

2) Särskilda behörighetsvillkor, d. v. s. de egenskaper, som

erfordras med hänsyn till ett visst mål eller en viss domstol.
I fråga härom gälla i huvudsak följande regler:
a) Den, som i ett mål fört talan för den ena parten, får icke

sedermera i samma mål vara ombud för motparten. Jfr. Kungl.

Maj:ts utslag d. 11 januari 1897, N. J. A. sid. 5 och Kungd.

Maj:ts dom d. 8 aprii 1897, K J. A. sid. 168.

Advokaten.

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free