- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1192

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om den lag, som skall tillämpas i rättegången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1192

ligger. Yad gällande svensk lag för varje fall stadgar, åligger
det i allmänhet, domaren på grund av hans ämbete att känna
till. Detta gäller åtminstone beträffande de lagbestämmelser,
som i vederbörlig ordning kungjorts genom Svensk
författningssamling. Jfr. II. B. 1: 11 och Kungl. kung. ang. Svensk
författningssamling den 15 december 1911 samt Lag den 1 juni 18^4.
Se ock Kungl. Maj:ts utslag den 9 februari 1886, N. J. A. sid.
129. Likaså anses domstolen skyldig att äga kännedom om s. k.
allmän, d. v. s. för hela riket gällande sedvanerätt (landssed.)
(K. B. 1: 11 punkt 2.)

Däremot kan man icke fordra, att domstolen skall känna till
de särskilda förordningar, som av vederbörande administrativa
eller kommunala myndigheter (konungens befallningshavande,
magistrat eller kommunalnämnd) kunna vara utfärdade, eller
den s. k. lokala sedvanerätten (den landssed), som på någon ort
kan vara gällande. Jfr. Kungl. Maj:ts dom den 23 oktober 1873
N. T. årg. 1871 sid. 493.

Ej heller anses domstolen vara skyldig att förskaffa sig
kännedom om innehållet i utländsk lag, därest sådan i något fall skall
tillämpas.

Part, som vill åberopa sig på en lagbestämmelse, som
domstolen icke kan anses skyldig att känna till, har att styrka
innehållet i denna bestämmelse, såvitt detta ej är för domstolen känt,
eller parterna enas om innehållet i den rättssats, som de i visst
fall vilja hava tillämpad på sitt rättsförhållande. Jfr. Kungl.
Maj:ts nådiga förordning om växellagens införande etc. den 7
maj 1880 § 5 mom. 8.

Anm. I It. B. 24: 3 föreskrives visserligen, att i rättens dorn
ej får åberopas utländsk lag, men detta stadgande, vilket influtit
i lagen för att borttaga den förut ej sällan förekommande oseden
att i domarna åberopa utländsk rätt, särskilt romersk, hindrar
icke, att svensk domstol i vissa fall har åtti tillämpa utländsk lag.

Någon allmän föreskrift om, i vilket fall utländsk lag skall
tillämpas, finnes icke.* Följande regler torde emellertid få anses
gälla i detta avseende:

1) En persons behörighet att företaga en rättshandling
bedömes efter lagen för den stat, vars medborgare han är.** Jfr.
växellagen den 7 maj 1880 § 24, morn. 2***,- enligt vilket lagrum
utlännings rätt att ingå växelförbindelse skall prövas efter hans
eget lands lag.

* S p e c i e 11 a föreskrifter äro däremot meddelade, se t. ex. lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap den
cS juli 1904.

** För vissa rättsförhållanden anses dock behörigheten böra avgöras efter
lagen i den stat, där personen har sitt fasta hemvist eller sin huvudsakliga
verksamhet.

*** Jfr även eheckiagen den 24 mars 1898, § 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free