- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1196

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1196

därför i främsta rummet tillses, att sanningen kommer i dagen.
I följd härav får domstolen i mål, varom nu är fråga, icke taga
hänsyn till andra omständigheter än dem, om vilkas tillvaro
domstolen är övertygad. Sä snart ett notoriskt faktum i dessa,
mal åberopas, måste alltså detsamma bevisas,

F. Om domstolen vid prövning av förebragt bevisning blir
övertygad om, att den omständighet, som utgjort föremål för
bevisningen, är för handen, har bevisningen fyllt sitt ändamål,
och domstolen kan avgöra målet med stöd av sin vunna
övertygelse om den ifrågavarande omständighetens tillvaro. Det kan
emellertid hända, att dorn stolen icke kan ernå en bestämd
övertygelse om någon viss i rättegången^ åberopad omständighet.
Tillräcklig upplysning om dess tillvaro kan saknas, eller skalen
för och emot nämnda tillvaro uppväga varandra, så att domstolen
stannar i ovisshet om, huruvida omständigheten verkligen
föreligger. I dylikt fall visar sig den stora betydelsen av frågan om
bevisskyldtglietens eller bevisbördans fördelning mellan, parterna
i rättegången. Att en part är bevisskyldig för ett visst faktum
betyder nämligen ingenting annat än att det är han, som, ifall
detta faktum icke blir bevisat, skall bära de menliga följderna
härav, d. v. s. i händelse detta faktum är av avgörande betydelse
i målet, förlora sin däri förda talan. På grund härav är det av
den största vikt att i varje mål undersöka, vilkendera parten har
skyldighet att bevisa de olika fakta, som kunna bliva i målet
åberopade.

Frågan om bevisskyldighetens eller bevisbördans fördelning
mellan parterna är synnerligen svårlöst och även föremål för
mycket olika meningar. Det är icke här stället att ingå på någon
framställning av de olika åsikter, som anförts i denna fråga, eller
att angiva de skäl, som andragits för och emot nämnda åsikter.

Yi hava i stället trott oss bäst följa detta arbetes plan genom
att här till en början redogöra för den uppfattning angående
bevisskyldighetens fördelning, som gjorts gällande av en känd
vetenskapsman på processrättens område, professor Wrede i
Helsingfors, vilkens framställning i förevarande ämne torde kunna
följas även av den icke juridiskt bildade.*

Reglerna för bevisskyldighetens fördelning äro till sina
allmänna grunddrag angivna i R. B. IT: 33, som stadgar följande:
»Käranden åligger sitt käromål lagligen bevisa; eller vare
svaranden fri. Vänder svaranden någon omständighet före, att sig
därmed värja; bör ock han med bevis den styrka.» I fråga om
tolkningen av detta lagstadgande bör till en början anmärkas,
att en parts ställning i rättegången såsom kärande eller svarande

* R. A. Wrede. Grunddragen av bevisrätten enligt gällande lag.
Helsingfors 1894. Detta arbete, som vi i föreliggande fråga tillåtit oss att noga
följa, ligger även delvis till grund för den följande framställningen av
bevisningsläran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free