- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1197

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1197

icke är avgörande för frågan om bevisskyldighetens fördelning.
Att detta oaktat omförmälda lagstadgande avfattats på sätt, som
skett, beror endast därpå, att det i en rättegång vanligen är
käranden, som yrkar att få sig tillerkänd en rättighet, och att
detta kärandens yrkande riktas emot svarande. Till följd härav
bör det ifrågavarande lagstadgandet tolkas sålunda, att den part,
som yrkar att få sig tillerkänd en rättighet (han må nu vara
kärande i vanlig rättegång eller svarande i en s. k. provokatorisk
rättegång, se sid. 1147), måste bevisa de fakta (omständigheter),
på vilka han grundar sitt ifrågavarande yrkande, varemot
motparten är skyldig alt bevisa riktigheten av sina invändningar mot
detsamma. Har riktigheten av dylik invändning bevisats, måste
den förstnämnda parten bevisa tillvaron av de omständigheter,
han till äventyrs anför till förringande av den bestyrkta
invändningens betydelse.

Då tvekan stundom kan uppstå, huruvida en i rättegången
åberopad omständighet är att hänföra till grunden för käromålet
eller bör betraktas såsom en å svarandesidan gjord invändning,
anföras här i huvudsaklig överensstämmelse med Wrede
ytterligare tre regler angående bevisskyldighetens fördelning,
nämligen;

1) Den part, som i och för målets avgörande till hans förmån
har intresse av att en viss omständighet blir i målet bevisad, har
bevisskyldighet i fråga om nämnda omständighet. Om t. ex.
käranden grundar sitt anspråk på ett avtal, måste det ligga i hans
intresse, att det i rättegången bevisas, att nänmda avtal
verkligen kommit till stånd, och i följd härav är han bevisskyldig
för att avtalet ingåtts. I svarandens intresse åter ligger att
åberopa, att han saknat förmåga att ingå avtal, eller att vid det
mellan parterna slutna avtalets ingående svek, tvång eller hot
från kärandens eller villfarelse från svarandens sida förelegat,
eller slutligen att någon omständighet inträffat, genom vilken
avtalet upphört- att äga giltighet. För samtliga nu anförda
omständigheter är svaranden bevisskyldig, så snart käranden styrkt
avtalets tillkomst, eller svaranden medgivit, att det ingåtts.
Inskränker sig svaranden till ett rent bestridande av de av käranden
till grund för käromålet åberopade omständigheter, är käranden
ensam bevisskyldig för deras tillvaro.

2) Ar det tvistig t, huruvida ett visst förhållande undergått
förändring eller icke, måste den part, som påstår det förra, och
icke den, som påstår det senare, bevisa sitt påstående. Så t. ex.
behöver borgenär, som gör gällande fordringsanspråk på grund
av för sträckning, endast visa, att för sträckningsavtal ingåtts,
varemot gäldenär, som invänder, att skulden är betald eller på
annat sätt upphört, är bevisskyldig för denna invändning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free