Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
1902 gjort ansökan om lagfart å nämnda fastighet. I detta fall
har B. lyckats styrka, att han har bättre rätt till fastigheten än
A., därest icke denne bevisar, att B. vid sitt förvärv av
fastigheten varit i ond tro, d vilket fall Brs lagfartsansökning saknar
betydelse, och fastigheten tilldömes A. (Jfr. det föreg. sid.
340—342.)
I fråga om annan rätt till fast egendom än äganderätt gälla
motsvarande regler, så att den, som påyrkar rättigheten, är
bevisskyldig för den omständighet, som påstås hava givit upphov till
densamma, varemot motparten har att styrka, att nämnda
omständighet (t. ex. ett hyresavtal) upphört att äga giltighet, eller
att vid dess tillkomst någonting förelegat, som betager
omständigheten (hyresavtalet) dess verkan.
Den av parterna, som gör gällande äganderätt eller annan rätt
till en lös sak, har att bevisa sitt förvärv av denna rätt till saken,
men om saken av honom innehaves, anses hans innehav
(besittning av saken) utgöra fullt bevis för hans påstådda rätt till
saken, intill dess vederparten bevisar, att nämnda rätt icke
förefinnes.
Åberopar käranden till grund för sitt i stämningen framställda
anspråk ett mellan parterna ingånget avtal av viss uppgiven art,
men svaranden gör gällande, att det mellan parterna träffade
avtalet varit av annan art än käranden uppgivit, och av sådan
anledning bestrider käromålet såsom obefogat, så åligger det
käranden att bevisa arten av parternas avtal. Om således
käranden t. ex. yrkar att av svaranden utbekomma en sak, under
uppgift, att den lämnats till förvaring, men svaranden åter påstår,
att han av käranden köpt eller såsom gåva erhållit samma sak,
så måste käranden bevisa, att saken lämnats till förvaring. Jfr.
Kungl. Maj:ts dorn den 13 januari 1875, N. J. A. sid. 5. Nämnda
dom avsåg följande fall: S. instämde A., med påstående, att A.
måtte åläggas att till S. återbära åtskillig egendom, som skulle
givits i hemföljd till A:s dåmera avlidna hustru, en dotter till S.
A. invände, att berörda egendom varit given hans hustru till
full ägo.
Häradsrätten förpliktade A. att återbära egendomen, enär A.
medgivit, att hans hustru av S. emottagit densamma, samt ej
gittat visa, att egendomen varit given till full ägo utan förbehåll
om återbäring.
Hovrätten och Kungl. Maj:t ogillade däremot S:s talan,
emedan S. icke, mot A:s bestridande, styrkt, att den i fråga varande
egendomen givits A:s hustru såsom hemföljd.
Jfr. även Kungl. Majita dom den 10 augusti 1875, N. J. A. sid.
323. Nämnda dom avsåg följande fall: A. yrkade redovisning av
B. för ett belopp av 500 kronor, som B. på grund av en av A å
nämnda belopp utfärdad invisning (jfr. not * sid. 1058) skulle
uttagit å ett A, beviljat kassakreditiv hos Smålands Enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
