- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1201

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1201

randen B., att han iklätt sig en viss förpliktelse, men förnekar,
att detta skett till käranden A., måste A bevisa sig vara
berättigad att av B. fordra förpliktelsens fullgörande.

Angående det fall, att svaranden påstår, att han ingått avtal
endast i egenskap av ombud för annan person, kan hänvisas till
Kungl. Maj:ts dom den 14 oktober 1875, N. J. A., sid. 406.
Denna dom avsåg följande fall: S. yrkade, att som han, efter
anmodan av professorn vid Yeterinärinstitaitet K., verkställt
uppmätning och värdering av institutets fasta egendom, K. måtte
åläggas att för det sålunda verkställda arbetet utgiva ersättning
till S. K. anförde såsom svaromål, att han visserligen uppdragit
åt S. att verkställa det ifrågavarande arbetet, men att K. vid
uppdragets lämnande uttryckligen för S. tillkännagivit att
arbetet skulle utföras för institutets räkning, varför K. icke vore
skyldig att betala detsamma. Kungl. Maj:t ådömde emellertid K.
betalningsskyldighet för arbetet, på den grund, att K., som
medgivit, att han anmodat S. att verkställa detsamma, icke styrkt,
att K. därvid tillkännagivit, att arbetet skulle ske för
direktionens för Veterinäriiistitaitets räkning.

Anhängiggör käranden talan om utfående av ett belopp, som
han påstår utgöra ett parterna emellan avtalat pris, och påstår
svaranden, att han med käranden avtalat om ett lägre pris, än
denne yrkat utbekomma, så måste käranden styrka, vilket pris
mellan parterna avtalats.

Jfr. Kungl. Maj:ts dom den 15 december 1875, N. J. A., sid.
573. Denna dom angick följande fall: E. instämde J. till
Stockholms rådhusrätt, med yrkande, att J. måtte åläggas utgiva
resterande betalning för ett av E. till J. levererat kalkparti, för vilket
priset, enligt parternas överenskommelse, utgjort 40 öre för varje
kubikfot med en vikt av 47 skålpund.

»T. invände, att kalkpartiet redan blivit till fullo betalt genom
den av honom för detsamma erlagda köpeskilling, vilken
motsvarat det mellan parterna för kalkpartiet avtalade pris av 40
öre för varje kubikfot med en vikt av 67 skålpund.

Rådhusrätten ålade J. betalningsskyldighet, varemot Svea
hovrätt och Kungl. Maj:t ogillade E:s talan på skäl, bland annat,
att E. icke, mot J:s bestridande, visat, att betalningen för
kalkpartiet skulle annorlunda beräknas än efter 40 öre för varje
kubikfot med en vikt av 67 skålpund.

Två justitieråd bi föllo emellertid för sin del E:s talan, enär
varken E. eller J. styrkt sin uppgift om det avtal, som skulle hava
skett angående priset för kalkpartiet, samt följaktligen tvisten
om J:s skuldbelopp borde bedömas så, som hade icke något avtal
blivit, slutet angående priset för kalkpartiet.

Se även Kungl. Maj:ts dom den 16 mars 1881, N. J. A,, sid.
138, vari yttras, bland annat, att då säljaren ej kunnat styrka

Advokaten. 151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free