- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1217

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om eget erkännande såsom bevismedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1217

3) Att den erkännande, dä han avgav erkännandet, uppnatt
laga ålder. Med »laga ålder» torde här menas en ålder av
femton år.

Av fullmäktig eller representant avgivet erkännande bar i
tvistemål samma verkan, som om det avgivits av part själv.
I brottmål åter liar erkännande av representant visserligen viss
beviskraft men kan icke anses såsom fullt bevis. Erkännande
av fullmäktig i dylikt mål liar däremot alls icke vitsord.

4) Att den erkännande, då han avgav erkännandet, icke var
y)vanvettigy). Härmed avses, att den erkännande ägt så
utvecklat förstånd, att lian förmått inse betydelsen av vad lian erkänt.

b) Att erkännandet varit frivilligt .och icke framkallat genom
tvång eller svikligt förledande.

6) Att erkännandet varit uttryckligt och sålunda icke skett
t. ex. genom underlåtenhet att bestrida någon viss omständighets
tillvaro.

I sådana mål, där parterna äga dispositionsrätt över tvistens
föremål kan emellertid erkännandet jämväl ske tyst (s. k.
dis-positivt erkännande) och. då innebära en förklaring av part
antingen, att ett visst faktum, vilket motparten har skyldighet
att bevisa får utan vidare gälla såsom sant eller ock, att ett av
motparten väckt anspråk får helt eller delvis anses riktigt.

7) Att erkännandet varit avsiktligt, d. v. s. verkligen skett
för att medgiva den erkända omständigheten och sålunda icke
avgivits allenast för att vederlägga något av den erkännandes
motpart framställt påstående.

8) Att den erkännande ägt säker kännedom om tillvaron av
det han erkänt. Om t. ex. en part erkänner, att han genom
ett slag vållat en annans död, kan detta erkännande endast
undantagsvis få betydelse såsom bevis därom att den erkännande vållat
dödsfallet, då den erkännande i regel icke har förmåga att
bedöma, huruvida icke den person, han slagit, möjligen dött av
annan anledning än det slag, han erhållit. Däremot utgör
erkännandet bevis därom, att den erkännande utdelat det slag,
varom fråga är.

9) Att den erkännande icke vid erkännandets avgivande kan
anses hava genom erkännandet velat bereda sig själv någon
fördel. Om t. ex. en för mord tilltalad person erkänner, att han
vid samma tid, som mordet skulle förövats begått
misshandelsbrott å annan ort än mordplatsen, torde detta erkännande i de
flesta fall icke kunna tillerkännas betydelse, då detsamma
vanligen måste antagas hava avgivits för att från den erkännande
avvända misstankarna för inordet.

Äro samtliga nu angivna omständigheter för handen, utgör
erkännandet i regel fullt bevis för den erkända omständighetens

Advokaten. 153

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free