- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1219

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om parts ed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1219

1893, N; J. A., sid. 516 ocli den 27 februari 1896. JNT. J. A.,
sid. 54.

I fråga om värjemålsed är vidare att märka:

A. Villkoren för värjemålseds åläggande.
Dessa Villkor äro:

a) Att något, men ej fullt bevis blivit förebragt angående den
omständighet, som skall inbegripas under edgången.

Har något bevis för en i rättegången åberopad omständighets
tillvaro icke blivit förebragt, får värjemåised ej förekomma
angående berörda omständighet. Och är denna redan till fullo
styrkt, behöver och får ej heller värjemålsed avläggas
beträffande densamma. Såsom regel torde därför böra uppställas, att
för värjemålseds ådömande angående en viss omständighet
erfordras, att beträffande densamma förebragts antingen ett
vittnes utsago eller annan bevisning av ungefär motsvarande värde.
Detta gäller dock icke i mål angående uppfostringsbidrag åt
barn utom äktenskap, i vilka mål värjemålsed brukar ådömas
på grund av betydligt ringare bevisning än nu omförmälts. (Jfr.
Kungl. Majrts utslag den 28 juni 1865. N. T. 1866, sid. 601.)

b) Att den omständighet, som skall under edén inbegripas,
icke kan till fullo styrkas genom annat bevis än värjemålsed.

Detta villkor avses med det i E. B. 17: 30 förekommande
stadgande, att värjemålsed ej får åläggas utom »i nödfall, och där
sanning ej annars utletas känn.

c) Att edén kan anförtros den part, vilken edén skall åläggas.

Är part på grund av ådömd straffpåföljd utestängd frän
behörighet och rättigheter som omförmäles i 2 kap. 19 §
strafflagen eller kan eden eljest icke anförtros honom utan synnerlig
våda, må värjemålsed ej åläggas honom.

d) Att den part, vilken eden skall åläggas, uppnått femton
års ålder.*

e) Att nämnda part äger full insikt om edens betydelse.

I följd härav får värjemålsed icke åläggas vare sig annan
okristen än jude eller »den, som är av den lära, att han om eden
en falsk och skadlig mening haver.»**

Om värjemålsed ålägges en part, tillhörande svenska
statskyrkan, samt domstolen anser nämnda part sakna tillräcklig
kunskap om edens vikt, kan domstolen i det utslag, varigenom edén

* Att värjemålsed anses kunna ådömas o my n d i g f o r k 1 a r a d p e
r-so ii, framgår av Kongl. Maj :ts dom den 12 augusti 1S91 (N. ,T. A. 1891,
sid. 322).

** Härmed torde böra förstås den, som visat sig hysa åsikten, att edén
saknar varje religiös eller moralisk betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free