Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om parts ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1222
förklarar sig icke kunna avlägga densamma, nian
edgångshe-slutet avslutas allenast med tillkännagivandet, att rätten, sedan
det visat sig, ojn parten går eden eller däråt brister, vill
meddela slutligt yttrande i målet utan hinder av parts utevaro.
Edgångsbeslutet skall, i händelse av missnöje med detsamma,
särskilt överklagas i den ordning*, som gäller för talan mot
slutliga utslaget i det mål, vari edgångsbeslutet meddelats (11. 1$.
25:5 och 30: 1).
Har edgångsbeslutet icke överklagats ocli således vunnit lätja
kraft, är därmed avgjort, att den omständighet, varom eden
ålagts, skall anses obestyrkt, om eden avlägges, men bevisad,
om edgången ej fullgöres. Detta hindrar emellertid icke vare
sig en provning av nämnda omständighets betydelse för målels
utgång,* eller en prövning av övriga i målet förekomna
omständigheter, eller bevisning angående dessa senare, sedan sig
visat, om. edén avlagts, eller icke. Det kan därför inträffa, så
väl att en part förlorar siin talan, ehuru han fullgjort honom
förelagd edgång, som ock att hans talan godkännes, oaktat han
brustit åt eden. (Jfr. Kungl. Maj:ts domar den 29 december
1871. N. T., årg. 1872, sid. 523 och den 18 juni 1876, N. T.
sid. 249.)
Vad nu är sagt gäller även för det fall att edgångsbeslutet
överklagats, men blivit genom laga kraft ägande utslag fastställt.
Upphäves åter edgångsbeslutet, kan sådant bero därpå, att
den domstol, som upphäver beslutet, anser, att edgång icke bör
förekomma i sådana slags mål som det, vari edgången ådorn ts
(jfr. det föreg., sid. 1220 f), eller att den part, vilken eden
ålagts, icke innehar sådana personliga egenskaper, att eden bort
honom ådömas (jfr. det föreg., sid. 1219 c—e), eller att den
omständighet, varom eden ålagts, icke äger avgörande betydelse
för det mål, vari edgångsbeslutet meddelats, eller att nämnda
omständighet är till fullo styrkt genom den i målet förebragta
bevisning, eller slutligen att denna senare icke utgjort
tillräckligt skäl för edens ådömande. Har edgångsbeslutet undanröjts,
emedan den i målet förebragta bevisning icke ansetts hava
utgjort tillräckligt skäl för edens ådömande, kan ånyo dömas till
edgång, därest i målet förebringas bevisning, som antingen
ensam för sig eller tillsammans med den före det upphävda
edgångsbeslutet åstadkomna bevisningen utgör tillräckligt skäl för
edens ådömande. (Se Kungl. Maj:ts utslag den 2 ’september
1874, N. J. A., sid. 369 och den 4 oktober 1887, ]NT. J. A.,
sid. 339.)
* I regel torde emellertid denna prövning verkställas av en Ii ö g r e
instans an den domstol, som ålagt edgången, enär sistnämnda domstol
i allmänhet måste anses hava före edgångsbeslutets meddelande gjort klart
för sig, att den omständighet, varom eden ålagts, äger avgörande betydelse
för målets utgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
