- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1251

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om skriftliga bevis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1251

ed fästa sitt intyg, böra anses för äkta, till dess omständigheter
förebringas, som göra ett tvivel på handlingens äkthet berättigat.
Ua vi im gå att redogöra för enskilda originalhandlingars
beviskraft, vilja vi förutskicka, att redogörelsen kommer att avse
allenast de vanligaste av dylika handlingar, nämligen:

1) Köpehandling angående fast egendom.

Om en dylik handling är försedd med två vittnens intyg om
äktheten av säljarens och köparens namnteckningar, utgör
handlingen fullt bevis för tillvaron av däri omförmälda köpeavtal,
och handlingen är icke blott fullt bevis om köpeavtalet, utan
tilllika det enda bevis, som angående dess innehåll får förebringas,
därest icke handlingen genom olyckshändelse eller eljest utan
dens vilja, som behöver åberopa densamma, förkommit eller
skadats, så att, den ej kan begagnas, i vilken händelse köpeavtalets
tillvaro får annorledes än genom köpehandlingen styrkas. (Jfr.
Kungl. Majita domar den 14 december 1875, N. J. A., sid. 408
och den 26* februari 1892, N". J. A., sid. 58.)

2) Skriftligt kontrakt om nyttjanderätt till fast egendom.

Ett dylikt kontrakt anses såsom bevis för det däri omförmälda
avtal, allenast om och i den mån detta icke genom annan
bevisning* styrkes hava varit av annat innehåll än kontraktet utvisar.
(Jfr. Kungl. Maj:ts domar den 21 september 1892, K J. A.,
sid. 453, den 12 april 1897, N. J. A., sid. 198 och den 11 februari
1898, N. J. A. Not A. n:r 17 m. fi.

8) Fordringsltandling av icke löpande beskaffenhet (se
sid. 757).

I fråga härom vilja vi nämna, att borgenären, d. v. s. den
person, till vilken fordringshaiidlingen är ställd, eller hans
rättsinnehavare, måste, då betalning kräves, för åtti styrka sin rätt
till dess erhållande, förete fordringshaiidlingen i huvudskrift, eller
styrka, att den utan hans vilja förstörts (t. ex. genom brand),
därest den, hos vilken betalning sökes (gäldenären), påstår, att
fordringshandlingen blivit inlöst.

Medger gäldenären, att han utfärdat fordringsliaiidliiigeii, utan
att tillika påstå densamma vara inlöst, ål äg ges gäldenären
betalningsskyldighet utan hinder därav, att fordringsliaiidliiigeii
icke företes.

"Uppgiver gäldenären, att avtalad valuta icke erhållits för förd
ringshandlingen, måste han, om avseende skall fästas vid
nämnda uppgift, bevisa, att någon valuta icke erhållits vid
fordrings-handlingens utlämnande till borgenären, och måste, sedan dylik
bevisning förebragts, borgenären, för att vinna bifall till sin
talan, bevisa, att han efter fordringshandlingens mottagande
erlagt valuta för densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free