Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Om extraordinära rättsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken
den 14 juni 1901 § 2,
III. Åt er brytande av dorn eller utslag.
Aterbrytande av dom eller itt slag avser rätt att få ett mål,
vilket avgjorts genom dom eller utslag’, som vunnit laga kraft,
underkastat ny prövning, därför att faktiska omständigheter visas
föreligga, som ej förut blivit beaktade i målet.
Ansökan om aterbrytande av dorn eller utslag göres Itos Kungl.
Maj:t (Högsta domstolen) och ingives i nedre justitierevisionen,*
varpå ärendet behandlas i samma ordning som ett vanligt
besvär smal.
För att ansökan om aterbrytande skall bifallas, erfordras, att
faktiska omständigheter visas föreligga, vilka äro av den
betydelse, att Kungl. Maj:t finner det möjligt, att, om de varit
kända vid tiden för målets avgörande, innehållet i domen eller
utslaget blivit ett annat.
Beviljas ansökan om aterbrytande, återförvisas målet till den
rätt, som sist dömt i detsamma. Innan parten här får förete sina
nya bevis, måste han med ed betyga, »att han ej förr dem vetat,
eller förstått, att de av sådan vikt varit, så ock, att lian ej
därmed söker uppehålla och skada sin vederpart i hans rätt, utan tror
sig orsak hava dem att driva». Sedan denna ed gåtts, får parten
förebringa sin nya bevisning, och rätten dömer i målet.
Talan mot det nya utslaget får fullföljas i vanlig ordning. Se
II. B. 31: 3 och Lag om vad iakttagas skall i avseende å införande
av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken den 14 juni
1901 § 2.
I fråga om resning och aterbrytande märkas bl. a. Kungl.
Maj:ts domar och utslag den 23 september 1873, N’. T., årg. 1874,
sid. 529, den 28 april 1880, N. J. A., sid. 153; den 3 november
1898**; den 3 mars 1899, N. J. A., sid. 49; den 22 oktober 1900;
den 31 maj 1902, IST. J. A., sid. 404 och den 24 juli 1901**. Se
ytterligare N. J. A. 1905, sid. 534; 1907, sid.’518; 1908, sid.
480; 1910, sid. 654 och 1915 sid. 34.
Anm. En särskild form av resning, som ej omtalas i lagen,
äger rum, då två domstolar var för sig avvisat ett mål och
förklarat sig obehöriga samt den senare domstolens utslag
överlda-gats i hovrätten, men hovrätten anser den förra domstolen behörig.
1 detta fall brukar nämligen hovrätten hos Kungl. Maj:t anhålla,
att den första domstolens laga kraftvunna beslut icke måtte lägga
hinder i vägen för att målet av densamma upptages.
Ingenting hindrar emellertid parten att själv hos Kungl. Maj:t
göra en liknande anhållan, då flera underrätter, av vilka en måste
vara behörig, vägrat upptaga målet till prövning. Jfr. Kungl.
Maj:ts utslag den 10 juni 1887, N. J. A. sid. 212.
* Se not å föreg-, sid.
** Ej refererat i Nytt Juridiskt Arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
