- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1382

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utsökningsväsendet - Om s. k. handräckningsåtgärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1382

Rese förbud kan på borgenärs begäran, för en tid av högst
sexveckor beviljas av överexekutor i följande fall:

1) Att fara är för handen, att gäldenären begiver sig ur riket
utan att efterlämna känd egendom, som svarar mot all hans kända
gäld; samt

2) Att borgenärens fordran avser hushyra, kost, skeppslega eller
annat dylikt, samt fara är för handen, att gäldenären avviker från
orten, utan att borgenären för sin fordran har säkerhet i av
honom kvarlämnat gods.

För att erhålla reseförbud, bör borgenären till överexekutor
ingiva dels skriftlig ansökan om förbudets meddelande, dels
skriftliga handlingar, innefattande sannolikt skäl såväl för hans
fordringsanspråk som för tillvaron av sådan fara, som här ovan
omf orm ales, och dels pant eller borgen för den skada, som genom
reseförbudet kan tillskyndas gäldenären.

Reseförbud går i verkställighet utan hinder av klagan Över
beslutet därom och verkställes därigenom att förbudet av
utmätningsman delgives gäldenären samt återgår, om gäldenären
ställer pant eller borgen för borgenärens fordran, ävensom i händelse
borgenären icke inom fjorton dagar efter det överexekutor
meddelat reseförbudet hos gäldenären krävt sin fordran genom
lagsökning eller gäldenärens instämmande till domstol.

Se ock lag den 14 juni 1917 om förbud för vissa
underhållsskyldiga att avflytta från riket, vilken lag trädde i kraft den 1
jan. 1918.

IV. Avhysning.

Om hyresgäst eller arrendator vägrar att avflytta, då bestämd
legotid tilländagår, eller eljest, utan att legorätten förverkats,
skyldighet att avflytta inträtt, och hyresgästen eller arrenda torn
icke förmår visa sannolika skäl för rätt att ändock sitta kvar, kan
överexekutor förordna om hans avhysande från fasigheten eller
lägenheten, därest dennas ägare gör skriftlig ansökan härom,
under bifogande av pant eller borgen för den skada, som kan
tillskyndas hyresgästen eller arrendator!! genom
avhysningsåtgär-den. Menar ägaren, att arrendator!! eller hyresgästen förverkat
legorätten, kan dylikt förordnande på samma sätt erhållas,
såvida överexekutor finner uppenbart att rätten är förverkad.

Verkställighet av överexekutors utslag* angående avhysning
erhålles, utan hinder av klagan över utslaget, därigenom att
vederbörande utmätningsman skiljer den, som skall avhysas, från
besittningen av det, han förhyrt eller arrenderat.

V. Återställande av egenmäktigt rubbat rättsförhållande.

Om någon egenmäktigt pantat något till sig eller skilt en annan
person från det han innehar eller eljest själv tagit sig rätt, kan
överexekutor, på skriftlig ansökan av den, som genom dylikt för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free