Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl var den främste fanbäraren, G. W. Holmberg,
fallen (1860 vid icke fyllda trettio år). Men Hj.
Munsterhjelm var nyss hemkommen (från Bayern),
hade samma år blifvit i Petersburg utnämnd till
»konstnär af andra klassen» och erhållit i London »en
förgylld bronsmedalj». B. Lindholm hade hunnit något
längre, han var »konstnär af första klassen» (!).
Hvardera hade just vid denna tid tjusat sin finska
publik med stora dukar, där den ena visade oss vackra
idylliska insjölandskap, den andra Wallinkoski hvitskimrande
hvirflar i mörk furuskogs omfattning. Den
som dock var ledaren, bäraren af den finska konsten
vid denna tid var Adolf von Becker. Hans oförgätliga
»kortspelande bönder i ett franskt värdshus»
stod då på höjden af sitt rykte, och hans specialitet,
»kattor», samlade städse omkring sig beundrande
åskådare. Att det för den adertonårige konstnären
Edelfelt var en ära att jämte dessa den finska konstens
representanter få taga del i en offentlig utställning är
gifvet och visar, att han allaredan vid denna tid dock
hunnit, oaktadt bristande undervisning, ett stycke in
i den svåra konsten att kunna måla. Han var med
andra ord, som alla verkliga begåfningar, att böria
med sin egen lärare och tog sin kunskap, där han
det kunde — dock icke, som en senare tids konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
