Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyrhusens ursprung ej härleda sig från samma folkstam, som
byggt Vestergötlands gånggrifter, så bevisar detta dock ingenting
annat än att urbebyggaren i Bohuslän antingen utbytt sitt fordna
begrafningssätt emot ett mera beqvämt, eller ock att han ej dröjt här
nog länge eller ansett sig nog säker i besittning af landet för
att kunna eller vilja föranstalta om uppförandet af sådana
väldiga grafbyggnader. Ty de i länet så talrikt funna stenredskapen
röja i alla fall hans fordna tillhåll härstädes, liksom i
Vestergötland, Skåne, på Danska öarna, i Holstein och på Frankrikes
vestkust med flerestädes. Finner man nu för tiden icke stenredskap
i dyrhusen, hvilka ej varit nog undangömda för att få vara i
fred, liksom de ej heller äro öfvervältade med dessa enorma
klippstycken, som nära nog omöjliggöra undersökningen af
Vestergötlands gånggrifter, så träffar man dem deremot, både af flinta och
andra stenarter, uti djupt i jorden dolda kistor bildade af
stenhällar, utan lemningar efter lik, som af tiden förtärts [1]. Vid
Hunnebo på Sotenäs och vid Påland i Bullaren hafva sådane
grifter blifvit funna. På grafställen häntyda sannolikt äfven de
samlingar af stenredskap, som understundom finnas med mycken
ordning hoplagda under större stenhällar, hvarvid det får antagas
att äfven här de nedlagda liken alldeles förmultnat, enär sådana
ej varit till finnandes.
Den del af sitt lösörebo den äldste bebyggaren af vårt land
lemnat efter sig i den Bohuslänska jorden, visar att hans
lefnadsvilkor varit enahanda med hans stamfränders på andra
orter under samma tid, nemligen föga höjande sig öfver vildens.
Då denna inledning ej är ämnad att blifva någon arkäologisk
afhandling, hänvisas i detta fall till de många skrifter, som i
sednare tider bearbetat detta ämne. Endast det bör anmärkas,
att stenålderns lemningar i Bohuslän blott undantagsvis afvika
till sin form från dylika på andra orter, och att dessa undantag
äro för få att gifva anledning till några bestämda slutsatser. Mera
än annorstädes förekomma dock här halfmånformiga, sågtandade
flintredskap, sådana som ännu brukas af vissa halfvilda
folkstammar i Ryska Amerika såsom knifvar, vid späckning af
phocaceer och andra sjödjur. Likaså förekomma talrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
