Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedformiga redskap af samma ämne, som otvifvelaktigt varit nyttjade
vid ätandet af ostron och andra snäckdjur, samt slutligen viggar
af sten, hvilka, i följd af den omsorgsfulla afrundningen af deras
öfre del, bestämdt kunna antagas vid begagnandet hafva
omedelbart omfattats af handen utan att hafva varit skäftade. De stora
samlingar af musselskal och djurben, hvilka träffas på Danska
kusterna, der de kallas «Køkkenmøddinger», utvisande lemningar efter
de äldste bebyggarnes under en längre tidrymd hållna samfäldta
måltider, förekomma ingenstädes i Bohuslän.
Att här, som annorstädes, den om metallers bruk okunniga
befolkningen måst vika för en annan stam med högre bildning,
tarfvar ingen bevisning. De alltmera glesnande fynden af
stenverktyg, ju högre det bär mot norden, visa att rörelsen haft
rigtningen åt detta håll. Sannolikt upptogos qvarlefvorna af
ifrågavarande befolkning bland stamförvandter, komna den norra
vägen in i Skandinavien, och skulle nu kunna sökas ibland våra
Lappar. Efter denna förutsättning, som närmar sig visshet, vore
så mycket egnare, om någon lefvande lemning af dessa våra
urinvånare kunde anträffas i bygder, der deras stam för årtusenden
sedan gått under. Länge tvekande om möjligheten häraf, har
jag dock funnit mig på flerfaldiga grunder nödsakad antaga, att
sådant verkligen är förhållandet hvad den ända till för några
årtionden sedan i oblandadt skick bibehållna befolkningen på Malmön
vidkommer, och har jag haft tillfredsställelsen att finna samma
antagande gilladt af några vårt lands utmärktaste vetenskapsmän.
Besagde befolkning, som ända till år 1826, då en inträffad
olycka bortryckte en större del af männen, hållit sig strängt
afskiljd ifrån alla äktenskapsförbindelser med sina grannar, har, så
långt minnet går, genom egenheten af sitt utseende, sitt
umgängessätt och sin låga grad af hyfsning varit ett ordspråk i de
öfrige Bohuslänningarnes mun. Lågvexta, enfaldiga och folkskygga,
med mörk hy och gnällande uttal, hvartill kommer en egen
hufvudskåls-bildning, hänvisa Malmöbarnen eller Malmöpyttarne,
såsom de allmänt benämnas, på ett helt annat ursprung än länets
öfriga befolkning och hafva, åtminstone tills den förut antydda
olyckan inträffade och förorsakade att de måste ingå giften äfven
utom deras egen stam, röjt en omisskännelig likhet med våra
lappar. Sägner och traditionella bruk gjorde dessa öboer äfven
medvetna af en sådan ifrån sina grannars skiljaktig härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
