Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda trodde de att deras stamfäder öfverkommit ifrån Jutland
till Malmön med drifis. Utan att fästa sig vid innehållet af en
sådan tradition, är dock dess blotta tillvaro af stor bevisning uti
ifrågavarande sak. Vi återkomma till samma ämne vid den
enskilda beskrifningen öfver Sotenäs härad, inom hvilket Malmön
är belägen. Här återstår endast att tillägga, att i Bohuslän,
såsom öfverallt der den om metallers bruk okunnige
urbebyggaren uppehållit sig, minnet om honom äfven qvardröjt uti sägner
om dvergar, och att stenredskapen fortfarande betraktas såsom
ägande en magisk kraft till afvärjande af ofärd, tillskyndad vare
sig af menniskor eller naturkrafter, helst sådan som, enligt
folktron, härrör af trolldom. Det sednare är ren homöopati.
Dvergen har i sagan, liksom hans stamförvandt, nutidens Lapp, dåligt
rykte för sitt användande af otillåtna konster. Misstänkes
trollskap vara å färde, måste stenredskapen fram, såsom håret af
hunden, af hvilken man blifvit biten. «Dvergasmide» är ock namnet
på dylik redskap i allmänhet och synnerligast på de små runda
stenknapparne eller trissorna, hvilkas användande i nyssnämnde
fall anses kraftigast, och i hvilka vi torde igenfinna de äfven af
våra fäder under hednatiden brukliga skyddsstenar (Hlifsteinar),
hvilka understundom voro infattade i svärdsfästet [1].
Näst i ålder efter stenredskapen komma Stenrören, hvilka i
Bohuslän kallas ”Walar” [Wårdar] och åtföljas af den allmänna
traditionen, att Jättar samlat dem vid sina strider. Af dylika
griftrör finnas två slag, ett med, ett utan hällkistor. De sednare
äro vanliga ättekullar, som ej fått jordfyllnad, och om dem är
här icke fråga. De förra åter, som, till åtskillnad från de
andra, kunna kallas Hällkiströr eller blott och bart kiströr, äro
långt äldre än dessa. Ofta af enorm storlek — det veterligen
största vid Skebbervall i Bottna socken, Quille härad håller 192
fot i tvärmått och nära 600 fot i omkrets — finnas de högst
sällan på jemna marken eller i grupp af flera tillsammans, utan
oftast enstaka på de högsta bergspetsarne (se «Elfsyssel» sid. 104
och 105), och innehålla uti små kistor, bildade af hällar eller
stenflisor och täckta med en gröfre häll, nästan alltid brända ben,
oftast bronsvapen, någongång en lansspets af flinta, äfven guld,
men aldrig, om de äro orubbade, jern och silfver. De tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
