Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Bohuslän eröfras och behålles af Olof den helige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter att hafva underlagt sig det öfriga Norge, landade
konung Olof Haraldsson omsider med sin flotta i Bohuslän, och
stämde dess innebyggare till tings. Kustinnevånarne och öboarne
infunno sig talrikt, men bönderne i skogsbygden samlade sig
beväpnade omkring sin höfding Eilif, hvilken sammandrog en här
på Dalsland. När tinget var satt, uppstod den sedermera genom
sin beskickning till svenska hofvet namnkunnige Björn Stallare,
hvilken var konung Olofs förnämste man, och höll till de
församlade Bohuslänningarne ett tal, uti hvilket han antydde dem
att följa de öfrige Norrmännens exempel, och afkasta det
främmande oket samt taga hans herre till konung, m. m.
Då reste sig en rik och myndig bonde, Brynjolf Ulfaldi,
och på den församlade menighetens vägnar svarade: «Vi bönder
veta nog hvar rätta landsskilnaden förr varit emellan Norges
konung, Sveakonung och Danakonung, nemligen, att rågången gått
uti Götaelf ifrån Venern till hafvet, samt i norr genom Dalsland
till Edaskog, längs Kölen allt nordan till Finmarken. Så veta
vi ock, att man å ömse sidor hafver gjort intrång i hvarandras
land, och att Svearne nu länge hafva sträckt sitt välde allt
intill Svinesund. Men, sanningen att säga, vet jag, att många män
här heldre vilja tjena Norges konung; dock är det svårt att
härtill råda, ty Sveakonungens välde ligger både öster, söder, ja
äfven norr om oss, och det är dessutom troligt, att Norges
konung månde snart fara norr i landet, der han har sina mesta
och betydligaste landskaper, och då hafvom vi icke makt nog
att ligga i delo med Göterne; men vill nu konungen bistå oss
och hålla oss skadeslösa, så vilja vi gerna blifva hans män». Glad
öfver detta svar aflyste konungen tinget och gaf folket hemlof;
men Brynjolf Ulfaldi behöll han när sig såsom gäst hela denna
och följande dag, och kunde alla märka att konungen och Brynjolf
hade mycket att talas vid uti enrum. Ingen visste, hvarom då
samtalet vände sig; men när Eilif Götskes hufvud afslogs,
uppdagades tillräckligt den svarta anläggning, de uppgjorde, — en
anläggning, som, enligt en berömd häfdatecknares ord, mera
vanhedrar den Norske konungen, än alla hans öfriga gerningar kunna
hedra honom.
Oaktadt alla den tappre Eilifs åtgärder, öfvergingo
Bohuslänningarne hoptals till Olof Haraldssons fanor, och en allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
