Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Bohuslän eröfras och behålles af Olof den helige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tärningkast. Olof Skötkonung slog först och fick två sexor. «Ännu
finnas två sexor på tärningarne, och betyder det för Gudi minom
Herra mindre än intet att låta dem komma upp», sade Olof den
helige, under det han skakade tärningarne i handen, kastade och
fick såsom han trodde. Konungarne fortsatte spelet. Den
Svenske slog på nytt sexor all; men då den Norske kastade, sprang
den ena tärningen i tu, och bitarne uppvisade 7 ögon, under
det den, som höll, visade en sexa. På grund häraf tillegnade
sig Olof den helige den omtvistade bygden, hvilken alltsedan
tillhört Norge. Vi hafva denna berättelse af en med sjelfva
händelsen nära samtidig man, och intet skäl gifves för misstänkande
af dess trovärdighet. Underligare har händt, än att en spelare
kastat sönder en tärning, och visst är, att konungar flera gånger
än denna till tidsfördrif lekt om länders och folks öden.
Genom detta möte i Kongahell slöts ändteligen den treära
ofred, som hotade innebyggarne i Bohuslän med ytterligt elände.
Genom freden, den lifliga handeln och en god årsväxt, för
hvilken särdeles året 1023 utmärkte sig, uppblomstrade på nytt den
allmänna välmågan i vår fädernebygd.
Under Olof Haraldssons öfriga tid tilldrog sig intet
märkvärdigt i Bohuslän, om man undantager det möte, som år 1026
hölls i Kongahell emellan honom och Svenske konungen Anund
Jakob, den fyra år förut aflidne Olof Skötkonungs son och
medregent. Anledning till detta möte gåfvo hufvudsakligast de
hotande rustningar, hvilka den Danske konungen Knut den store
företog, och som syftade på Norges eröfring. Följden af
sammankomsten blefvo de härjningar, hvilka Olof och Anund
gemensamt öfvade uti konung Knuts länder; men deras vid samma
tillfälle fattade beslut att lägga Danmark under sig förmådde de
ej bringa till verkställighet. Samma sommar, som detta skedde,
väntade Olof ett fiendtligt besök af Knut, och låg derför med
en välrustad flotta i Elfvefjorden för att möta detsamma, men
Knut lät den gången icke höra af sig.
Då slutligen Knut, hufvudsakligast genom de Norskes egna
vapen, segrade, måste äfven Bohuslän böja sig under hans ok,
och hans son Sven Alfifesson uppehöll sig här, då Olof den helige
stupade vid Stiklastad 1030. Likväl var Viken alltid Olofs
trognaste landsända och deltog aldrig uti de uppror, hvarmed de
öfriga länen oroade sin konung. Det tyckes också, såsom skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
