- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
56

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 2 Bohusläns äldsta beskattning. Möten vid Kongahell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver Danmark och tilldelat honom alla den nya värdighetens
utmärkelsetecken, oaktadt den kloke Einar Thambaskelfer dervid ropade
sitt varnande: «För stor jarl, för stor jarl, fosterson»! Vredgad lät
väl Magnus då förstå, att han nog visste hvad han gjorde, men
måste likväl snart se nämnde sin fosterfaders profetia gå i
fullbordan, ty knappt hade Sven Ulfsson tillträdt sitt jarladöme, förr än
han satte kronan på sitt eget hufvud, och dermed orsakade Magnus
mycken oro. Magnus, hvilken uti det häraf uppkomna kriget
ständigt var segrare, erkände väl på sin dödsbädd 1047 Sven
för Danmarks konung, men dermed lät hans efterträdare Harald
icke nöja sig. På fädernes vis öfverenskommo då de båda
fienderne att med all sin makt möta hvarannan vid elfven,
sommaren 1051, för att med svärdet afgöra sin tvist, ifall förlikning
ej kunde tillvägabringas. Harald kom, men Sven uteblef. Af
samma missöde utmärktes året 1062, då man åter hade stämt
hvarannan till svärdsting i Elfvefjorden. Denna gång var Harald
nära att genom en stark storm förlora hela sin ståtliga flotta uti
vår skärgård, men ankom likväl utan betydlig förlust till
Hisingen, der han på Tummelhed i Thorslanda socken mönstrade sin
här. Danskarne, som nu verkligen ernade möta, flydde vid
Haralds ankomst, men eftersattes af denne, hvilken straxt derpå
vann den tillfredsställelsen att uti det beryktade Nisså-slaget i
Laholmsbugten få klappa upp sin Danske vederdeloman, och
derigenom hämnas, för det han tvenne gånger vid Götaelf fått löpa
med limstången, och till på köpet blifvit slagen en gång vid
Jutland.

Tredje mötet i elfven emellan Danske och Norske
konungarne utsattes till 1064, men då skulle billig öfverenskommelse
och ej svärdet afgöra den långvariga trätan. Denna gång
undandrog sig ej Sven att möta; och blef då, efter några hotande
debatter, hvarunder man vägde hvarje ord på guldvigt, ändteligen
fred sluten på de vilkor, att hvar och en skulle vara nöjd med
de hugg han fått, och dermed låta allt blifva i det skick, det
var vid krigets början, samt ständigt hålla frid sinsemellan.
Förlikningen stadfästes med ed och gisslan, och konungarne foro
hem hvar till sitt. Men Harald återvände snart till Kongahell,
der han sammandrog en flotta af skärgårdsbåtar och mindre
fartyg, hvilka han lät släpa förbi Trollhättefallen in uti Venern, för
att tukta sin jarl Hakon Ivarsson, kallad den hvite, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free