- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
58

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Om Svenke Steinarsson och Elfvegrimarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för de vildaste och falskaste af Norska kronans undersåter.
Visserligen bidrog dertill, utom deras grannskap med en stor
handelsstad och deraf verkad liflig förbindelse med främlingar, —
hvilket alltid verkar menligt på en allmoges sedlighet, — äfven
deras grannskap med Svenska och Danska väldet, som ständigt
erbjöd dem goda tillfällen att ostraffadt öfva det onda.
Korteligen, Elfvegrimarne voro ett ondt slägte, och endast en kraftfull
länsherre förmådde hålla dem någorlunda i tygeln. En sådan
ägde de visserligen vid detta tillfälle uti Svenke Steinarsson, men
det svåra i saken var, att just denne, hvilken en tid bortåt
varit Hakons uppfostrare, var den egentlige underblåsaren af deras
missnöje med konung Magnus. När Magnus derföre genom
Hakons hastiga död fick fria händer i riket, blef ett af hans första
göromål att befria sig ifrån den farlige Svenke, och genom en
landsförvisningsdom öfver den älskade höfdingen äfven till en del
tukta hans bångstyrige Elfvegrimar. Domens verkställande
uppdrog konungen åt den oförskräckte Sigurd Ullstreng, densamme
som sedermera gjorde sig bekant i Svenska historien genom
försvaret af Qvalldinsö, och gaf honom till medhjelpare sina öfrige
länshöfdingar i Viken, Sven Bryggefot, Dag Eylifsson och Kolbein
Klacke.
Sigurd, som icke tyckte sig vara sämre karl, än att
han kunde hjelpa sig sjelf, sökte afböja det erbjudna biträdet,
men konungen spådde honom, att det väl torde komma att
behöfvas. Derpå seglade han till Götaelf och stämde hela södra
länets innebyggare till tings.

Tingsdagen kom, och en otalig mängd folk hade samlat
sig, men Svenke Steinarsson syntes ej till. Ändteligen efter lång
väntan kom han, — men i spetsen för 500 stålklädda män,
hvilkas blanka harnesk glimmade som is emot solen. Sigurd
Ullstreng blef dock icke häpen, utan steg upp och tillsade de
församlade Bohuslänningarne sin konungs helsning och gunst, samt
uppmanade dem att undfå densamma med tacksamhet. Då reste
sig en stor och grof Elfvegrim, bister att påse och klädd i en
luden kappa, med en stor slokhatt på hufvudet och en stridsyxa
på axeln, samt yttrade dessa ord: «Här behöfs ej rulle, sade
räfven, när han drog harpan på isen», och satte sig åter ned.
Sigurd Ullstreng förebrådde nu Elfvegrimarne deras ohöflighet,
att så svara till konungens värf, och sade rent ut, att konungen
fordrade skatt af dem, såsom af sine öfrige undersåter, samt bad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free