- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
59

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Om Svenke Steinarsson och Elfvegrimarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem derföre besinna hvad deras frid tillhörde och ej längre
undandraga sin konung den skatt och lydnad, honom tillkom.
Vresigt genmälte i detsamma den bistre mannen med skinnpelsen:
«När Lappen väntar snö, snokar han, fast ogerna, i kåtan efter
skidorna» [1]. Nu förgick tålamodet Sigurd. Förbittrad rusar han
upp, kastar af sig kappan, och ropar i vredesmod: «Akten J er
sjelfva för att håna mig och längten icke efter att göra så om
igen; men häruti visen J hurudana J ären. Dock betyder detta
föga, men straffvärdare är, att J så hånligt svaren till konungens
ärende. Här vid elfven bor en man, som heter Svenke
Steinarsson, och hvilken i lång tid innehaft konungens egendom. Af
honom kräfver kungen skatt och skyld för hans län, eller visar
han honom ur landet, och vill han häruppå hafva ett bestämdt
svar, antingen ja eller nej. J boren likväl betänka, att det
finnes flere, som makt hafva än J, och det månde J omsider med
skam och skada nödgas erkänna, om J ej nu velen det med
godo». Här slöt Sigurd Ullstreng, men nu uppsteg Svenke sjelf,
och lät hånliga ord emot Sigurd icke fattas. «Hvad, Sigurd»,
ropade han, «bär du mig det budet, att jag skall rymma landet?
Densamma tidning har förr bringats dig. Du var icke så
storlåtig, när konung Hakon, min fosterson, lefde, utan du var rädd
som en mus i fällan, när du kom i hans möte. Bjuder du mig
att gå i landsflykt? Prisa du din lycka, om du kommer hädan
med lifvet». Vid dessa Svenkes ord sprungo alla Elfvegrimarne
upp, och med stort vapenbrak trängde in på Sigurd Ullstreng,
men Sven Bryggefot hjelpte honom i hast på en häst, och han
undkom med stor lifsfara till skogen, och sedan till konungen,
som vid hans berättelse om huru snöpligt hans ärende aflupit,
sporde honom, om han icke hade behöft länsherrarnes hjelp.
Sigurd var länge vid dåligt lynne öfver denna sin resa, och
grubblade alltjemt på hämd. Omsider förmådde han Magnus att
begifva sig med några skepp till Bohuslän, för att skaffa sig
upprättelse. Här for konungen någon tid omkring på gästning, men
lade helt oförmodadt till vid Svenkes gård. Men Svenke, som
fått nys om det höga besöket, lät se sig i spetsen för en väldig
skara beväpnade, hvarföre man måste låta fara den tanken att
här uträtta något med våld och i stället söka uppgöra saken i


[1] Hvarpå dessa ordspråk syfta är knappast möjligt att säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free