Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 60 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Om Svenke Steinarsson och Elfvegrimarne - 4. Fredsslut i Kongahell. Kongahell i sitt flor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

godo. Kolbein Klacke, som var Svenkes närmaste granne, lät
derföre hålla upp fridssköld, och erbjöd sig att blifva medlare.
Konungens fordringar voro likväl för öfverspända, för att kunna
antagas. Han ville nemligen, att Svenke skulle gå i landsflykt
och icke komma igen så länge Magnus lefde, och dertill mista
allt sitt gods. Svenke nödgades likväl på sistone beqväma sig
att rymma landet uti tre år. Sin lösa egendom fick han behålla,
och ehuru hans jordegendomar och förläningar indrogos under
kronan, skulle de vid hans återkomst återställas honom, och
under tiden vårdas af Kolbein Klacke. Svenke begaf sig med sina
trogne män öfver till Sverige, men blef inom kort återkallad af
konung Magnus, hvilken fått skäl att ångra sin förhastade dom.
Elfvegrimarne nemligen, på hvilkas vildhet och roflystnad ingen
kunde lägga band, förstörde alldeles det kringliggande landet,
och konungen insåg att den kraftfulle och af Elfvegrimarne
älskade Svenke Steinarsson var den ende, som kunde hämma
förödelsen. Två gånger sände han bud till Svenke att återkomma,
men denne, som visste sig vara oumbärlig, sökte genom låtsad
vägran tilltvinga sig ersättning för lidna förluster. Slutligen kom
han, och återställde snart ordning och laglydnad ibland sina
Elfvegrimar, samt var sedan konung Magni trognaste och bäste
vän. Genom sin dotter Ragnhild blef han morfader åt den i
Norges historia så märkvärdige Erling Skakke.

4. Fredsslut i Kongahell. Kongahell i sitt flor.

[1]

Åter ett möte i Kongahell, namnkunnigt i Nordens häfder!
Anledning dertill gafs utaf det krig, Magnus påförde Svenske
konungen Inge den äldre, i afsigt att utvidga sitt rikes gränsor till
Venern. Kriget hade blifvit fördt med ombytelig lycka. Norskarne
blefvo utpiskade från sin befästning på Qvalldinsö [nu Kollandsö]
i Venern, och vid Foxerna vid Lilla Edet blef Magnus så i grund
slagen, att han för sin egen persons räddning hade att tacka
endast en höfdings rådighet och mod, hvilken påtog sig
konungens kläder och derigenom afledde Svenskarnes förföljelseifver från
honom på sig. Följande år lyckades väl Magnus att på samma
ställe, som varit vittne till hans eget nederlag, besegra Inge, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>