Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 4. Fredsslut i Kongahell. Kongahell i sitt flor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna stads försköning och utvidgande, att den i prakt och
storhet öfverträffade alla andra städer i Norge den tiden. Efter en
sägen skall Kongahell då hafva sträckt sig ifrån nuvarande
Kongelf ned mot hafvet, hvilket likväl är väl mycket tilltaget. Dess
handel var utomordentligt vidsträckt och liflig, och dess skepp
besökte till och med Spanien. Vid nuvarande Castellegården
uppförde Sigurd ett kastell, eller en ringmur af sten och torf,
omgifven af djupa grafvar, och på det att fästningen, i händelse af
belägring, ej skulle lida brist på försvarsmedel, ålades hvarje
mansperson, såväl i staden som på landet, hvilken var öfver elfva år
gammal, att ditskaffa fem stenar och fem tillspetsade, femalns
långa ekstafvar, hvilka i nödfall kunde begagnas till kastvapen.
Inom ringmuren uppfördes en kongssal och en präktig korskyrka
af träd, hvilken invigdes 1128. Uti den sednare uppsattes den
herrliga altartafla af koppar och silfver, prydd med ädla stenar,
hvilken Sigurd låtit förfärdiga i Grekland. Hit skänkte han ock
det kostbara relikskrin, som han fått af konungen i Danmark
Erik Emund, samt en messbok (Liber plenarius), som var
präntad med förgylda bokstäfver, och hvilken konungen fått af
patriarken i Jerusalem, samt höll i stort värde, fastän han en gång,
under ett anfall af vansinne, slängde den på eldbrasan. Men af
alla kostbarheter, hvarmed Kongahells korskyrka begåfvades, var
ett kors den dyrbaraste klenoden, emedan konung Balduin och
patriarken i Jerusalem hade aflagt ed derpå, att det inneslöt en
spån af Frälsarens kors. För att erhålla denna helgedom, hade
Sigurd måst, sjelf trettonde, förbinda sig med ed att i sitt land
påbjuda tionde till presterskapet. Träbiten blef således ganska
dyr, och är ännu icke betald. Sigurd måste dessutom lofva att
inrätta, om möjligt vore, en erkebiskopsstol i Norge, och att
lägga korset till S:t Olofs ben i Trondhjem. Men han satte det
i Kongahell, i den tanken, att dess kraft skulle utestänga allt
fiendtligt intrång i landet på den kanten. Detta i god afsigt
gjorda edsbrott tillskref menigheten den rysliga olycka, som fem år
efter Sigurd Jorsalafararens död drabbade det mäktiga Kongahell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
