- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
64

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Kongahells förstöring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att en stor skara beväpnade ryttare sprängde längs Brattåsen
mot staden. I första förskräckelsen visste man ej hvad man skulle
tro. Man menade, att det var Danske konungen, af hvilken man
ej fruktade något ondt. Emellertid grepo borgarena i största hast
sina vapen och ilade ned åt elfven. Der mötte dem en förfärande
syn. Wendernes konung Rettibur [Ratibor] nalkades deras stad med
en flotta af 250 smärre skepp, armerad med 11,000 man och
1,000 hästar. En afdelning af sin flotta, under höfdingarne
Unnibur och Dunimiz, hade han sändt genom östra elfarmen upp
omkring Hisingen [1], för att sedan låta den med den starka
strömmen drifva ned på Konghellsboarnes vid skeppsbryggorna liggande
handelsflotta, under det att han sjelf med sin hufvudstyrka anföll
från motsatta hållet. Vid det straxt söder om staden liggande
landningsstället Stikin eller Pålarne hade han landsatt det rytteri,
han enligt ett då nyligen infördt bruk på fartygen medhaft [2]. De
vid staden liggande handelsfartyg voro 9 till antalet, stora s. k.
«österfarare», och ehuru från tvenne håll anfallne, eller, som
talesättet lyder, bragte mellan tvenne eldar, lemnade dock de der om
bord varande köpmän denna gång icke godt pris på sina varor,
utan värjde sig manneligen och understöddes af borgarena, hvilka
från bryggan öfverhöljde fienden med skurar af spjut och pilar.
Först efter en rasande kamp, och sedan Wenderne förlorat 150
fartyg, lyckades det dem att bemäktiga sig skeppen och få fast
fot på bryggan, — och var detta den första striden.

Så snart stadsboarne insågo omöjligheten att förhindra
fienden att landstiga, ilade hvar till sitt efter sina dyrbarheter, och
skyndade sig dermed in uti Castellet, der den ädle Sæmund
Husfreja
och hans son Asmund förde befälet. Wenderne skyndade
efter och lagade sig att storma borgen, sedan de först utplundrat
och uppbränt staden, tillika med de eröfrade skeppen. Innan


[1] Så skall det, enligt ordalydelsen i Sturlesons konungasagor, hafva tillgått;
men troligare är P. A. Munchs gissning, att Sturleson orätt uppfattat ordet
«eystri quisl», östra elfarmen, och att dermed, här liksom längre fram, vid
skildringen af slaget 1160 mellan Inge Haraldsson och Hakon Härdabred, menas
den arm af Nordreelf, som flyter öster om Munkholmen. Wenderne kunde
obemärkte komma den vägen, om de först smugit sig genom den då segelbara
Ragnhildsholmskanalen, och i denna sednare kunde de hafva kommit genom ett annat
vattendrag, som fordom afskurit den s. k. Gullön från Hisingen, och efter
hvilket ännu ses spår.        B.
[2] På hvarje fartyg befunno sig 44 man och 2 hästar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free