Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 2. Slaget vid Färlöf och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten. Men då de väl hunnit lägra sig, inbragte Haralds
utposter den underrättelse, att Magnus kom antågande mot gården
i spetsen för 6,000 man. Harald tvekar om den afsigt i hvilken
hans brorson kom så manstark; men snart öfvertygad, att den
var fiendtlig, nedsätter han sitt baner på gärdet och ordnar sina
män deromkring till slagtning. Magnus, som i detsamma
framkommer och varseblir sin farbroders underlägsna styrka, utbreder
sina flyglar så vidt som möjligt, för att alldeles kringränna
honom, och börjar så anfallet med godt hopp om seger, serdeles
för det heliga korsets skull, hvilket han nu lät bära framför
sig i slagtningen såsom ett segerbringande palladium. Efter ett
tappert fäktande tränges Harald ned mot stranden och måste
slutligen taga flykten; större delen af hans här låg slagen på
Färlöfs gärde, och deribland äfven länsherren Ingemar Svensson från
Askum och sextio af Haralds egne drabanter, samt framför alla
Haralds egen broder på mödernet, Christröd. Denne man
omnämnes såsom en af de utmärktaste på sin tid. Vid slagets
början bröt han, oaktadt han saknade skyddsvapen, djerft in i
Magni fylkingar och gjorde ett gräseligt manfall; men under
stridens hetta stack en af hans egna följeslagare honom bakifrån mellan
axlarne med sitt slagsvärd, att spetsen stod ut genom bröstet, och
Christröd föll. Banemannen var en rik bonde, som länge sökt
tillfälle att dräpa Christröd, emedan denne hade utplundrat hans
egendom och dertill tvungit honom sjelf att emot sin vilja följa
Haralds fanor.
Slaget vid Färlöf, hvarigenom Magnus blef konung öfver
hela Norge, vann mycken ryktbarhet i Norden, och omtalas hos
flere af de äldste författare. Det var förstlingen af den
förbannelse, som följde Harald Gille och hans ätt — ytterlänken i den
kedja af rysligheter, som de drogo öfver Norge. Den flyktande
Harald undkom till Danmark, och blef der väl emottagen af sin
fosterbroder konung Erik Emund, hvilken dessutom var Magni
personlige fiende, emedan denne hade, på alltför lösa skäl, förskjutit
sin gemål Christina, som var konung Eriks brordotter. Af Erik
erhöll han Halland i förläning, och rustade sig der att hämnas
nederlaget vid Färlöf. En dag anländer han till Kongahell med
Danska trupper, men der förvägrades honom all vidare färd af
borgarena och nejdens bönder, hvilka, vid underrättelsen om
Haralds ankomst, hade samlat sig beväpnade omkring sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
