Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Sigurd Slembidjakn och slaget vid Holmengrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagtningen vid Holmengrå nära Strömstad [1] den 12
November 1139.
Hit anlände Sigurd och hans blinde följeslagare med en uti
Danmark samlad flotta af 30 segel, men öfverraskades af de Norske
kungabarnen, som följdes af 20 stora och väl utrustade skepp.
Redan vid första anfallet flydde Sigurds och Magni Danska
trupper, som utgjorde öfver hälften af deras styrka, och den ringa
återstoden af deras flotta eröfrades efter en kort drabbning af den
öfverlägsna fienden. Den blinde stympade Magnus afvaktade,
liggande uti sin säng i skeppsrummet, stridens utgång. Men när
hans skepp äntras, nedskyndar en hans trogne tjenare Hreidar
Griotgardsson, tager honom i sin famn, bär honom upp och vill
med sin dyrbara börda springa öfver på ett ännu obesegradt skepp.
Då framflyger ett spjut och genomborrar både Hreidar och hans
olycklige konung, så att de falla döde öfver hvarandra till
skeppsdäck; men alle, äfven fienderne, prisade Hreidar lycklig, som dog
en så skön död i utöfningen af Nordbons högsta pligt — trohet
emot sin konung.
Efter slaget skedde ett grufligt mandråp; nästan alla Magni
följeslagare nedhöggos, och deribland ganska många Norges
ädlaste män. Förbittringen emot fångarne var så stor, att segrarne
så nära råkat i strid sinsemellan, då man försökte rädda ett par
af de fångne ädlingarne. Sigurd Slembidjakn sjelf blef gripen
lefvande. Då han såg slagtningen förlorad, hade han sprungit öfverbord,
afdragit brynjan under vattnet, och sam under skölden mot land;
men en af hans män, som skulle dräpas, gjorde segrarne
uppmärksamme på den röda, rörliga skölden, och köpte genom detta
förräderi sitt lif. Vid ryktet om det rara fyndet, utbrast hela
hären uti fröjdeskri. Man beslöt att den olycklige fången skulle
genom den qvalfullaste död godtgöra sina förbrytelser. Han föres
derföre i land, rådbråkas till armar och ben; man försöker att
flå honom, men då man finner, att det skulle göra för snart slut
på hans plågor, hudflänges han med piskor; slutligen krossas hans
rygg, han upphänges, halshugges och nedvräkes i ett stenrös.
Under hela sitt lidande visade han en öfvernaturlig ståndaktighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
