Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 77 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 4. Om konung Östen Haraldsson och Romelanda- samt Hisingsbönderne. Östens död - 5. Om Hakon Härdabred och Gregorius Dagsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Om Hakon Härdabred och Gregorius Dagsson.

[1]

Vid denna tidpunkt begynte Bohuslän att blifva Norges
oroligaste landsända, och fortfor att vara det under partistridernas
långa tidehvarf. Hvarje orostiftare kunde vara säker om att här
finna medhåll och understöd; derföre kommo de ock vanligen
allraförst hit, och upptände här de inhemska krigslågor, som
förhärjade S:t Olofs rike. Folket härstädes «öster i Viken» var ock
mäktigt och ganska enigt, hvarföre ock den, som fick det på sin
sida, kunde ega godt hopp om framgång för sina planer,
serdeles om dessa gingo ut på hvad ondt var. Deraf uppkom det
ännu allmänt gängse ordspråket: «Det är godt att ha en vän i
Viken».

Efter Östens död flydde hans anhängare till Sverige under
anförande af den tioårige Hakon Härdabred, son af den
förstnämnde konung Sigurd och en Bohuslänsk [?] trälinna; men
Inge, som med skäl fruktade deras påhelsning i Viken, satte sin
tappraste och dugligaste man, Gregorius Dagsson uti Kongahell,
till att värna landet. Det visade sig snart, att hans fruktan icke
var ogrundad, ty redan sommaren 1159 [2] svajade Hakons fanor
utanför Kongahell. Men denna gång kunde Gregorius intet
uträtta, emedan stadsboarne och Elfvegrimarne, som i hast
uppbådades, läto icke otydligt förstå, att Hakon var dem välkommen.
Han måste derföre lemna staden åt sin fiende och fly undan på
sina skepp; men i skären möter han flere af sina vänner, och
deribland länsherren Halldor Brynjolfsson på Vetteland [3], med
hvilkas folk förstärkt han återvänder till Kongahell. Hakon, som
vid hans ankomst höll ting med Elfvegrimarne, bemannar i hast
några i elfven liggande handelsskepp under den vilde vikingen
Thorliot Skaufoskalles befäl, medan han sjelf, på hamnbryggorne,
sätter sitt folk i slagtordning. Men Gregorius ror sina skepp upp
i elfven, och låter dem sedan med strömmen drifva ned på
Thorliots skepp, som derigenom kommo i oordning, hvarvid en del af
dess besättning blef slagen och resten sprang öfverbord. Gregorius,
begagnande sig af den första framgången, hoppade, sjelf andre, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>